Martin-K-webbledartopp

På onsdagen tilldelades den saudiska bloggaren Raif Badawi årets Sakharovpris. Sedan förra året sitter han fängslad i det repressiva kungadömet och är dömd till tio års fängelse och 1 000 piskrapp för att ha smädat islam.

I hans ställe togs priset emot av hans hustru Ensaf Haidar som i dag lever i exil i Kanada med parets tre barn. Hon hyllar priset. Att förbli tyst är inget alternativ, anser hon när hon framträder i Strasbourg.

– Det handlar om mänskliga rättigheter, och när det gäller humanism är det en mycket klar signal att min man tilldelas Sakharovpriset, säger hon.

Och naturligtvis har hon rätt.

Ändå är skärningspunkten mellan handel och humanism långt ifrån självklar. För Sverige har det starka förtrycket i Saudiarabien under senare tid seglat upp som ett speciellt och även irriterande faktum.

Som stor handelspartner för Sverige är det inte önskvärt att Saudiarabien visar upp ett alltför långtgående förtryck av sina egna medborgare. Det är dock precis vad som sker.

Saudiarabiens groteska censur av Margot Wallströms tal om demokrati inför Arabförbundet i mars i år var en studie i hur diktaturen fungerar.

Än värre, betydligt värre, är de återkommande halshuggningar och korsfästningar som ständigt utförs mot regimkritiker i Saudiarabien. Hittills i år har över 150 personer avrättats i landet.

Om bara en vecka ska den unge poeten Ali Mohammed al-Nimr, som var endast 17 år när han fängslades, avrättas genom korsfästning sedan hans sista överklagan avfärdats.

Till detta kommer det generella och grova kvinnoförtryck som gör att landet även utan halshuggningar och piskstraff hamnar i bottenträsket på FN:s årliga lista över hur världens länder respekterar de mänskliga rättigheterna.

I Saudiarabien är dessutom både partier, fackföreningar och strejker förbjudna.

Med detta land knöt år 2005 den dåvarande försvarsministern Leni Björklund (S) ett militärt samarbetsavtal som efter fem år förlängdes av den då borgerliga regeringen.

Naturligtvis var landets förtryck känt både när Leni Björklund skrev under avtalet och när den senare borgerliga regeringen förlängde det, men någon egentlig debatt blev det inte förrän den återigen socialdemokratiska regeringen i våras skulle förlänga avtalet en andra gång.

Dessbättre sades avtalet i stället upp, men den svenska handeln med Saudiarabien är samtidigt stor.

Frågan är då hur många piskrapp och summariska halshuggningar av oliktänkande och fackföreningsledare som det svenska samvetet, och även det europeiska, kan stå ut med för att få handla med den rika diktaturen Saudiarabien.

Den länge rådande såväl svenska som europeiska linjen, att bedriva handel samtidigt som det ska pågå något slags ”tyst övertalning” att utvecklas i en mer demokratisk linje har visat sig fullständigt meningslös.

Däremot har omvärldens nya klara fokus på avrättningar och brott mot de mänskliga rättigheterna åtminstone till viss del nått längre.

Att piskstraffen mot Raif Badawi tills vidare har ställts in är en direkt följd av den internationella uppmärksamhet som hans fall har fått.

Ensaf Haidar och Martin Schultz. Foto: Martin Klepke

Hans hustru Ensaf Haidar vill inte ta ställning till politik och handel. Hon vill inte heller kommentera Sveriges och Saudiarabiens handelsrelationer men passar på att framhålla Sverige som ett av de länder som tydligast tagit ställning för hennes mans frigivning och hon förespråkar ännu mer press utifrån mänskliga rättigheter och humanism.

Mer talför runt handel är Ulrike Lunacek, vice talman för EU-parlamentet och ansvarig för Sakharovnätverket.

– Under processen har jag fått höra att många här i huset tycker att ett pris till Raif Badawi skulle skada handeln. Men vi ska och kan naturligtvis inte ta några sådana hänsyn, säger hon.

Än mer tydlig var EU-parlamentets ordförande Martin Schulz.

– Ingen handel i olja ska få tillåtas kväsa det fria ordet”, var hans avslutningsord i det tal som föregick överlämnandet av Sakharovpriset till Ensef Haidar.

Än så länge kvarstår det tioåriga fängelsestraffet mot Raif Badawi men det är knappast ”tyst diplomati” kombinerat med ännu tystare handel som kan få det upphävt.

Däremot kan förhoppningsvis än mer fokus på Saudiarabiens brott mot de mänskliga rättigheterna få till stånd en förändring.