Trots helt arbetsliv med heltid blir LO-medlemmen fattigpensionär

LÄS OCKSÅ Pensionerna är alldeles för låga – ny utredning från LO.

LO lägger under måndagen fram ett par rapporter som beskriver hur dagens pensionssystem fungerar för medlemsgrupperna. I den ena ”Vad får en arbetare i pension?” finns tydliga beräkningar.

I ett exempel går en kvinnlig kommunalare i pension 65 år gammal år 2014. Hon har arbetat heltid sedan 20 års ålder. Månaden innan hon går i pension lyfter hon sin lön 23 000 kronor, som är lika med den genomsnittliga lönen för denna grupp. I handen får hon 18 000 kronor när skatten är betald.

Månaden därpå har hon gått i pension. När utbetalningen kommer i slutet av månaden har hennes inkomst sjunkit till 13 600 kronor. I handen får hon 10 900 kronor. Det är över 7 000 kronor mindre än vad hon hade månaden före. I beräkningarna ingår både den allmänna pensionen och den kompletterande avtalsensionen.

Det är en dramatisk förändring som är mycket större än vad politikerna räknade med när de beslutade om det nya pensionssystemet för 20 år sedan. Hon får ut mindre än 60 procent av sin tidigare inkomst.

Trots att kvinnan arbetat hela livet hamnar hon under den gräns för vad som är låglöneinkomst (60 procent av medianinkomsten).   

– Det är inte rimligt. Pensionerna levererar för lite, men trygghetssystemen fångar upp detta. Om man har arbetat hela livet och får pension borde man inte vara beroende av olika bidrag för att klara sig, säger Tobias Baudin, vice ordförande i LO.

Han syftar främst på bostadstillägg. Om kvinnan inte har någon förmögenhet, hon får äga något till ett värde av högst 100 000 kronor, så kan hon få bostadstillägg. I det här fallet kan kvinnan få ett par tusen kronor.

LO har också gjort beräkningar på en manlig industriarbetare, som också går i pension vid 65 års ålder efter att ha arbetat heltid sedan han var 20 år gammal. 

Månaden före pensioneringen tjänar han som den genomsnittlige industriarbetaren 26 200 kronor. I handen får han 20 200 kronor när skatten är betald. Månaden därpå är han pensionär. Pensionen är 16 000 kronor och han får i handen 12 500 kronor när skatten är betald, det vill säga 7 700 kronor mindre.

Inte heller industriarbetaren får mer än 60 procent av sin slutlön i pension mot de 70 procent som var tänkt.

Anledningen till detta är främst att medellivslängden ökat med 2 år mer än vad som beräknades på 1990-talet. Då delas individen samlade pensionskapital upp på fler år än tidigare och pensionerna blir lägre.

Dessutom har bromsen i pensionssystemet slagit till, som den ska göra ifall avgifterna till systemet blir för låga. Det skedde både 2010 och 2011. Då sänktes pensionerna med cirka 6 procent.

– Vi har byggt ett pensionssystem som är stabilt därför att bromsen slår till. Slutsatsen är att pensionssystemet klarar sig, men kommer LO:s medlemmar att klara sig som pensionärer, säger Tobias Baudin.

Hur allvarligt är läget för LO-grupperna?
– De har lägre löner än många andra grupper. De jobbar i större utsträckning deltid och har i större utsträckning visstidsanställningar än andra.

– Dessutom orkar inte våra medlemmar i lika stor utsträckning som andra jobba till 65 års ålder och ännu mindre till 67 års ålder, vilket är nödvändigt om man ska klara sig på pensionen.  

Det finns ett hårt tryck från inte minst politiker på att arbetskraften ska jobba högre upp i åldrarna. I dag har man rätt att stanna kvar i arbetslivet till 67 års ålder. Röster har höjts för att flytta fram den gränsen till 68 eller 69 år.

Det är helt orimliga krav på LO-grupperna, menar Tobias Baudin. Var tredje LO-medlem lämnar arbetslivet vid 63 års ålder. 

På lång sikt måste arbetsmiljön ändras så att grupper med fysiskt ansträngande jobb kan stanna kvar längre på sina tjänster. Ofta är organisationerna också alldeles för slimmade och produktion med just in time-system måste ifrågasättas.

– Inte heller höjd avgift till pensionssystemet skulle hjälpa dem som går i pension i dag, säger Tobias Baudin.

Den kanske viktigaste åtgärden för att få högre pension är att börja ta ut den senare. Helst ska man kunna vänta till 67 års ålder. Även om individen inte orkar jobba så länge borde man kunna vänta med uttaget.

Det skulle vara möjligt om hen får sjukersättning (tidigare kallat förtidspension) de sista åren. På kort sikt är det bästa lösningen, konstaterar Tobias Baudin.

– Om man ska göra någon förändring som får verkan i dag är möjligheterna att få sjukersättning i slutet av sitt yrkesverksamma liv viktigast. Det är när pensionen tas ut senare som den blir mycket bättre.

Tobias Baudin kräver också att andra trygghetssystem hänger med upp till 67 års ålder. Gränsen för att få sjukersättning, sjukpenning och arbetslöshetsunderstöd går vid 65 år.

– Innan politikerna levererat detta är det orimligt att diskutera om vi ska jobba längre än till 67 år.

I en andra rapport som släpptes på måndagen ”Vem jobbar till 67?” granskar LO:s utredare den faktiska pensionsåldern för olika yrken. För hela LO-kollektivet är den 63,8 år. Det är över tre år för lite om man ska jobba till 67 år och få en dräglig pension.

Den som tar ut pensionen tidigare förlorar 7 till 8 procent i inkomst per år. Förlusten per år motsvarar nästan en hel månads pension. 

Om 67 år är den rätta pensionsåldern skulle den genomsnittlige LO-medlemmen, som har en pensionsålder på under 64 år, förlora 3 månaders pensionsinkomster. 

Lägst pensionsålder av alla har brevbärare med under 62 år, de har via tjänstepension möjlighet att gå i förtid. Men det har inte maskinoperatörer inom läkemedelsindustri som i genomsnitt går vid 62 års ålder eller gruvarbetare som i genomsnitt går vid 62,5 år.

”Vi kan konstaterar att det är långt kvar innan en majoritet av LO-arbetarna uppnår den ”gamla” pensionsåldern 65 år och ännu längre innan en majoritet av dem uppnår behövliga pensionsåldern 67 år”, skriver rapportförfattarna Renee Andersson och Mats Morin.    

Faktisk pensionsålder

De sex LO-yrkena med högst pensionsålder:

• Tunnplåtslagare: 64,8 år i genomsnitt
• Stålkonstruktionsmontörer och grovplåtslagare: 64,8 år
• Smeder: 64,6 år
• Buss– och spårvagnsförare: 64,6 år
• Murare: 64,6 år

De fem LO-yrkena med lägst pensionsålder:
• Brevbärare: 61,8 år i genomsnitt
• Lokförare: 62 år
• Maskinoperatörer i läkemedels- och hygienteknisk industri: 62 år
• Gruv- och bergarbetare: 62,5 år
• Demonstratörer, uthyrare: 63 år

Så mycket förlorar LO-medlemmarna

• LO-grupperna får i genomsnitt 24 procent för lite i pension jämfört med om de jobbar till 67 års ålder.
• Sämst till ligger kvinnliga brevbärare vars genomsnittliga pensionsålder är 61,5 år. De får 44 procent lägre pension.
• Bäst till ligger manliga grovplåtslagare, och väktare, 64,8 år, som ”bara” förlorar 17 procent.