Vittnesmålen om osäkra anställningsvillkor i gymbranschen är många. När tidningen Kollega i en serie artiklar beskriver hur det går till i branschen är det kanske inte ”friskvård” som är det ord som kommer för läsaren.

Fram tonar i stället bilden av en bransch med hård stress, inget inflytande och dåligt betalt.

Från årsskiftet inför gymkedjan Sats med drygt 1 500 anställda i Sverige en ny ersättningsmodell för sina instruktörer. För en del gruppträningsinstruktörer kan det handla om sänkt ersättning med cirka 4 000 kronor i månaden enligt tidningen.

– Vi fick veta det genom ett mejl från ledningen. Man blir förbannad och besviken, berättar en av de drabbade tränarna, ”Carina” för tidningen.

Samtliga tränare har fått ett nytt avtal att skriva under. Alternativet är att sluta.

Till fackförbundet Unionen har medlemmarna vänt sig för råd, men ingen vågar av rädsla för att förlora jobbet, träda fram med namn i tidningen.

För de företag som har kollektivavtal, så gäller det mellan Almega och akademikerförbundet SRAT. Men få gymanställda har en akademisk examen och kan inte vara med i SRAT.

I stället kan de gå med i Unionen, men utan kollektivavtal kan inte bidra med mycket annat än råd. Sats är en av de stora gymkedjorna i landet som sammanlagt omsätter 5,1 miljarder kronor. Över 1,5 miljon svenskar tränar på gym.

Sats ledning ser inget konstigt i det nya ersättningssystemet.

– Vi har noga förklarat den nya lönemodellen och det har mötts av övervägande positivt eftersom löneersättning blir mer rättvis, säger personalchefen på Sats Sverige Anna Raftheimi ett skriftligt svar till Kollega.