Mattias Gardell skärskådar en ideologiskt medveten rasist

Religionsforskaren Mattias Gardells lysande bok om seriemördaren Peter Mangs, Raskrigaren, har ett upplägg som för tankarna till Åsne Seierstads bok om Anders Behring Breivik (En av oss) och Gellert Tamas bok om John Ausonius (Lasermannen): en intrikat blandning av dramatiska händelser, djupgående intellektuella resonemang, samt historiska och politiska redogörelser.  

Mattias Gardell kallades som expertvittne till rättegångarna mot Breivik, och blev då intresserad av Peter Mangs, som Breivik uttryckte beundran inför. Gardell kom senare att genomföra en rad intervjuer med både Peter Mangs och dennes far, Rudolf Mangs, sonens första högernationella förebild.

Samtliga nämnda tre förövare är exempel på så kallade lone wolfs och tillhör den nordiska högernationella scenen. I synnerhet Breivik och Mangs är individer som på olika sätt genom sitt agerande förverkligat vad man inom vit maktrörelsen kallar ”det ledarlösa motståndet”. Mangs är besviken på Ausonius som efter en tid i fängelset kryper till korset och säger sig ångra sina överfall på invandrare. Mangs har aldrig uttryckt ånger eller samvetskval, och i likhet med Breivik erkänner han inte rättens jurisdiktion – rätt att skipa rätt – över honom.

En av Breiviks och Mangs intellektuella inspirationskällor utgörs av den inom vit maktrörelsen välkända boken The Turner Diaries, en roman av William Pierce (skriven under pseudonym); här dyker ordet ”raskrigare” upp för första gången. Boken beskriver bland annat det yttersta raskriget och utplåningen av icke-vita, judar och homosexuella.

För Peter Mangs handlar allting om de vitas överlevnad i en värld där det etablerade samhället i allt högre utsträckning verkar förorda mångkultur. I Gardells bok understryks det att Mangs ser sitt agerande som efterföljansvärt.

Erik Löfvendahl