När det var svenskar som flydde
Vad är det som får dem att sälja allt de äger för att fly landet och köpa en biljett som tar dem över havet till någonting förhoppningsvis bättre? Religionsförföljelsen, bristen på demokrati, militärtjänsten. Eländet och fattigdomen.
Så gott som alla uppger att de är ekonomiska flyktingar.
”Att söka orsakerna till emigrationen är överflödigt. Det är den mänskliga ambitionen att försöka förbättra sin ställning”, säger en som emigrerade från Kalmar län till Illinois 1868.
Ty det här handlar inte om Syrien eller Afghanistan utan om Sverige då 1,5 miljoner svenskar flydde landet. Myndigheterna oroade sig förstås och tillsatte en Emigrationsutredning för att få svar på frågan varför. Den presenterades 1913. I en omfattande bilaga berättar emigranterna själva.
För många var det en tuff resa.
”Vi bar våra trötta och sjuka barn på våra armar, den ena milen efter den andra, och vi hade det förfärligt svårt innan vi kom fram till ett land som jag tog i besittning”, berättar en man född i ett fattigt torp i Värmland.
Amerika behövde arbetskraft och många hade jobb redan efter en kort tid. Inte sällan fick man hjälp av släktingar som rest över tidigare.
”Ingen av oss kunde skaffa respengar. Då skrev jag till min kusin i Amerika som hjälpte mig. Han hjälpte mig också med att hyra en bostad och få kredit samt talade för mig så att jag kom in på ett tegelslageri”, berättar en annan emigrant.
Hade man inga släktingar som hjälpte en kunde man alltid ljuga.
”Av andra landsmän blev jag inlärd att aldrig säga att jag inte visste hur det eller det skulle göras. Man frågade om jag var snickare och husbyggare och jag lät förstå att jag var så”, berättar en skollärare från Jönköpings län.
I det nya landet sökte sig svenskar till svenskar.
”Ensam, en främling i den vida världen. Så tyckte jag mig höra bekanta toner. Mycket riktigt, jag befann mig vid en svensk metodistkyrka. Där talades mitt hemlands språk, där sjöngs mitt hemlands sånger. Jag kände mig så djupt gripen att jag trodde mitt hjärta skulle brista.”
De som emigrerat ville förstås återförenas med sina familjer och gjorde vad de kunde för att få över sina släktingar till Amerika och det bättre livet.
Många insåg sitt värde.
”Vad är det väl som gjort nordstaterna så blomstrande? Det är de fattiga, strävsamma och föraktade immigranterna från norra Europa.”
Jag har läst ett sextiotal av dessa berättelser och det bestämda intrycket är att vi här har att göra med mycket driftiga människor. Som kämpar med språket och som ska ha ett jobb till varje pris för att göra rätt för sig.
Därhemma fick de stå med mössan i handen, bocka och niga när de mötte godsherren eller prästen. Den som föddes som dräng dog som dräng. Här i Amerika köper de några acre land och ett eget hem när de tjänat tillräckligt med dollar. Självkänslan växer.
En emigrant svarar på frågan om hur moder Svea ska stoppa utvandringen:
”När du ger dina barn allmän rösträtt. När du moderniserar några av dina uråldriga lagar och tar undervisningen ifrån prästerskapet. Då ska jag realisera allt jag har här och resa hem för att vila i din jord.”
Så här har människan alltid betett sig. Blir det för jävligt så drar man.
