Hon aktiverar kommunalare

Asal Feridanian var länge en av dem. ”En betalande medlem”, som hon själv beskriver det. En dag kom ett gäng från Kommunal till hennes arbetsplats – ett äldreboende i Högdalen i södra Stockholm. – Jag hade det ganska bra på jobbet, mitt schema var måndag till fredag. Men organisatörerna öppnade ögonen för hur andra hade det på jobbet, säger hon.

Hon blev aktiv, så småningom arbetsplatsombud. Och sedan drygt ett år sitter hon här, på Kommunals avdelning i Stockholm. En stor del av jobbet handlar om att vara ute och försöka få andra undersköterskor att göra samma sak, att bli aktiva på sina arbetsplatser. Och fokus ligger på privata äldreboenden med minst 50 anställda.
– Den fackliga aktiviteten är lägre där, man känner ofta inte ens till sina fackliga rättigheter.

Hon berättar att de är måna om att träffa all personal: timanställda, inhyrda, medlemmar, icke-medlemmar. Och det får ske efter arbetstid. Asal Feridanian kan hänga p. en undersköterska på väg att hämta barnen efter jobbet, vara ute med hunden eller helt enkelt gå hem till någon.

Vanligaste platsen är fiket. Att kartlägga närliggande och någorlunda lugna caféer ingår i organisatörernas förarbete, innan de ger sig ut till personal och arbetsplatsen.
– Alla ska erbjudas ett möte. Så det gäller att hitta fik som till exempel är öppna när nattpersonalen går hem eller börjar.

Hon återkommer till att det är organiseringen i sig, att personalen själva träffas och börjar diskutera det som bara de vet bäst, som leder till att människor blir aktiva. Hon vet ju själv hur det är, med 14 år i kroppen av arbetet som undersköterska i såväl privat som offentlig regi.
– En chef ser inte hur det är på golvet. De vill att det ska gå. Men det går inte, vi är nästan alltid för få. Och de som jobbar springer bara mer och mer. Jag vill att tiden läggs på de äldre. Inte på att baka bröd och göra annat. Det är ju deras sista tid. Och de allra flesta vill då ha tid och kärlek.

Hon provade att jobba dubbelt ett tag, hon är också utbildad hudterapeut. ”Skönhet är min passion” som hon säger. Trots det valde hon aktivt att enbart jobba med äldre.
– Vården och viljan att hjälpa sitter nog i generna. Min mormor var bland de första barnmorskorna i Isfahan i Iran. Min mamma jobbade som sjuksköterska i Iran i 20 år. Vi får ser vad som händer med min dotter.