Stora utmaningar väntar längre fram
Flyktingkrisen i Europa och det rekordhöga antalet asylsökande till Sverige kommer både att sätta fart på tillväxten och fästa strålkastarljuset på ett par av den svenska ekonomins akilleshälar. Det är budskapet i LO-ekonomernas nya konjunkturprognos.
Tillväxtslyftet är en naturlig följd av att flyktingmottagandet tvingar fram höjda offentliga utgifter. Flyktingströmmen har lyckats med det som inga ekonomrekommendationer i världen tycktes rå på. Nämligen att kasta den finanspolitiska krona-för-krona-principen över bord. För trots att de politiska framträdandena präglas av ödesmättade tonfall så blir den praktiska konsekvensen en välbehövlig stimulans till ekonomin, eftersom de ökade utgifterna huvudsakligen kommer finansieras genom att staten lånar mera pengar och att slantar tas från biståndsbudgeten.
Men de verkliga utmaningarna väntar längre fram, enligt LO-ekonomerna. En snabb befolkningsökning understryker två stora strukturella problem som svensk ekonomi brottas med. Akut bostadsbrist och en arbetslöshet som trots en snabb nedgång ligger på höga nivåer.
LO-ekonomerna går på Boverkets linje och hävdar att regeringens mål för bostadsbyggandet är alldeles för lågt. 50 000 nya bostäder om året räcker inte, utan det behövs 70 000 nya hem för att möta behoven. Regeringen måste sätta maximal press på kommunala och privata bostadsbolag för att få dem att komma till skott och utnyttja sina bygglov. Räcker inte det öppnar LO-ekonomerna för inrättandet av ett statligt bolag som ska se till att det byggs tillräckligt med bostäder.
Minst lika svår att knäcka är arbetslöshetsnöten. LO-ekonomerna lyfter att flera byråkratiska processer som nyanlända behöver gå igenom på vägen till arbetsmarknaden låtits bli alldeles för tidsödande. Att ta uti med det står högt på deras att-göra-lista till regeringen. Dessutom förespråkas utbildningsinsatser, subventionerade anställningar och beredskapsjobb för nyanlända i arbetskraften.
Att möta flyktingströmmen med sänkta lägstlöner är däremot en lösning som LO-ekonomerna avvisar. Erfarenheter från olika anställningsstöd visar att det i regel krävs stora subventioner för att arbetsgivarna ska nappa. Det skulle behövas rejäla sänkningar av lägstlönerna för att få betydande effekter på sysselsättningen. Behovet av svältlöner är något som även Konjunkturinstitutet påtalat, eller som myndigheten lite mer elegant uttrycker det: ”För att få en påtaglig effekt på arbetslösheten bland grupper som befinner sig allra längst från arbetsmarknaden skulle lägstlönerna behöva vara på en nivå som inte vore socialt acceptabel om den inte kombineras med andra bidrag eller skattelättnader”.
LÄS OCKSÅ:
