Det sägs att ordet visselblåsare har sitt ursprung i den brittiska polisen. Med sina visselpipor kunde de larma och dirigera jakten efter brottslingar. Andra menar att ordet snarare kommer från idrottsdomare. De som blåser av spelet då de ser att något fel begåtts.
Hur som helst är visselblåsaren någon som avslöjar oegentligheter och killen med världens största visselpipa heter Edward Snowden. I helgen intervjuades han av Lena Sundström i Dagens Nyheter. När demokratiskt valda politiker frågade ut NSA-chefer om de avlyssnade hundratals miljoner amerikaner ljög de.
– Nej, nej, och åter nej, var svaret.
Samtidigt satt Edward Snowden på Hawaii och visste att cheferna ljög för de folkvalda. Han visste att NSA under under en månad samlade in information om 97 miljarder mejl och 124 miljarder samtal över hela världen. Under en månad! I det läget kan man antingen välja att hålla tyst och casha in lönen eller ställa allt på sin spets och berätta för världen vad som pågår.
Det är bara att tacka för att han gjorde det senare. Alternativet, att en säkerhetstjänst avlyssnar hela världen och politikerna inte vet om det känns som en James Bondfilm där en underrättelsetjänst spelar rollen som Spectre.
Det är lätt att fatta att NSA inte direkt jublade men konstigare är det att så många politiker vill klämma åt visselblåsaren. Nyligen var frågan uppe i EU-parlamentet. Det var på håret men parlamentet röstade igenom en uppmaning till EU-länderna att lägga ned eventuella straffrättsliga åtal samt bevilja honom skydd. Men nästan hälften var emot.
Anna Maria Corazza Bildt var en av dem. Hon hävdar att Snowdens avslöjande äventyrat många människors liv och försvårat terroristbekämpning.
Så kan det naturligtvis vara men jag undrar hur många människors liv som äventyrats, exakt hur mycket svårare terroristbekämpningen blivit. Sen undrar jag också hur mycket NSA vet om mitt och ditt liv, om våra relationer, vänner och släktingar. Jag undrar också med vems rätt de snokar.
Anna Maria Corazza Bildt är inte ensam om att vilja ställa Snowden inför skranket. Hennes man Carl, som tidigare var utrikesminister, vill samma sak och statsminister Stefan Löfven har varit kritisk och utrikesminister Margot Wallström har sagt att det inte är aktuellt att ge visselblåsaren asyl i Sverige.
Man kan tycka att det är konstigt. Sen kan man tänka efter en stund till. Om man spelar i samma lag som den som fuskar är det kanske inte så märkligt att man tycker att domaren som blåser av spelet borde buras in.
