Facken ska inte driva ekonomisk politik
Facken inom industrin säger nej till idén att växla upp löneökningarna för att sätta fart på inflationen. Lönebildningen ska inte användas för att bedriva ekonomisk politik, hävdar de i ett gemensamt utspel.
Nästa år löper omkring 500 kollektivavtal ut. Fack och arbetsgivare ska förhandla fram nya avtal för tre miljoner anställda.
Inför de förhandlingarna har en del ekonomisk expertis, bland dem Konjunkturinstitutet, sagt att löneökningarna inte bör bli alltför låga.
Normalt anses låga löneökningar bidra till fler jobb – men det gäller inte i ett läge där Riksbanken redan har sänkt sin styrränta till under noll, och alltså inte kan göra mycket mer för att stimulera ekonomin, Konjunkturinstitutet i sin rapport om lönebildningen i början av oktober.
Man kunde tro att de fackliga organisationerna tacksamt skulle ta emot varje argument för större löneökningar.
Men ordförandena för de fem dominerande fackförbunden inom industrin – IF Metall, GS, Livs, Unionen och Sveriges Ingenjörer – tar i dag avstånd från idén att växla upp löneökningstakten för att hjälpa Riksbanken att nå upp till inflationsmålet, och på så sätt bidra till ökad sysselsättning.
I en gemensam debattartikel i Dagens Nyheter skriver de att det vore principiellt helt fel om parterna på arbetsmarknaden skulle börja ”rätta till” Riksbankens eller regeringens misslyckanden inom den ekonomiska politiken.
De fem fackförbunden försvarar de nu gällande kollektivavtalen, som slöts 2013 och har inneburit en övergång till lägre nominella löneökningar än de föregående avtalsperioderna. Eftersom inflationen har varit nära noll har reallönerna ökat ganska rejält – löneökningarna var alltså inte för små. De var inte heller för stora – Sveriges internationella konkurrenskraft har inte försvagats, utan tvärtom stärkts, skriver facken.
På måndag kommer facken inom industrin att presentera sina krav inför avtalsrörelsen 2016. De siktar på ettåriga avtal. Någon ytterligare nedväxling av löneökningarna behövs inte, hävdar de – men inte heller någon uppväxling. De skäl som talade för låga lönelyft 2013 – klen utveckling av produktionen och produktiviteten – gäller fortfarande.
I debattartikeln pekar facken inom industrin på ett problem som sällan diskuteras: Företagens krav på avkastning. Trots att inflationen är låg, och avkastningen på riskfria placeringar har sjunkit i och med de låga räntorna, kräver investerarna 15 procents årlig avkastning eller mer. Det här pressar ner investeringarna, varnar de fem fackförbunden.