Handels avtal kan mycket väl bli först i avtalsrörelsen 2016. Utan LO-samordning behöver vi inte vänta på att parterna i industrin gör upp, säger avtalsseketeraren Per Bardh.

I förra veckan sprack försöken att samla LO-förbunden kring gemensamma krav i den kommande avtalsrörelsen.
– För en bra reallöneutveckling är det viktigt att den konkurrensutsatta sektorn ändå får vara lönenormerande. Det står för sig självt, även utan LO-samordning, säger Per-Olof Sjöö, ordförande för GS-facket.
– Att den konkurrensutsatta sektorn ska vara lönekostnadsnormerande står i de långsiktiga mål fram till år 2028 som LO-förbunden enades om i våras, påminner IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä.

Men andra förbund inom LO har rakt motsatt uppfattning. Det gäller såväl Transport som de fem förbunden inom 6F, alltså Seko, Byggnads, Elektrikerna, Fastighets och Målarna. Löneökningarna inom industrin har varit en norm för andra bara genom att det har accepterats inom ramen för LO-samordningen, anser de.
– Det finns inget märke förrän LO stänkt vigvatten över det, säger Ronny Wenngren vid Elektrikerförbundet, som samordnar lönediskussionerna inom 6F.

Enligt den här uppfattningen är en LO-samordning ett givande och tagande, där förbunden till slut kommer överens om hur stort löneutrymmet är och hur det kan fördelas. I samordningen har det ingått att industrins avtal blir ett riktmärke för andra – givet att lågavlönade grupper får ta ut mer genom särskilda potter eller andra konstruktioner. Och givet att facken i branscher som inte har någon löneglidning, till exempel hotell- och restaurangbranschen, tillåts ta ut högre löneökningar än de anställda i industrin.
Utan LO-samordning saknas de förutsättningarna.
– Därmed är industrins normerande roll otroligt försvagad. Den är på väg att bli historia, säger Ronny Wenngren.
– Vi kommer att förhålla oss till industrins betalningsförmåga. Men vi är inte bundna av vad parterna i industrin gör upp om.

Utan industrins avtal som norm fruktar såväl Per-Olof Sjöö som Livs ordförande Hans-Olof Nilsson att avtalsrörelsen blir en ”fri jakt på bästa uppgörelse”, där industrins anställda kommer att kräva kompensation när de ser att andra grupper får mer än de. Resultatet blir fallande reallöner för alla.
Det tror inte Ronny Wenngren.
– De industrianställda kommer att ligga kvar på det de gör upp om. Det är ju det de brukar säga: att de tar så stort ansvar för sysselsättningen.
Ronny Wenngren ifrågasätter om facken inom industrin genom åren har slutit avtal på rätt nivå, det vill säga fått ut de löneökningar industrin verkligen kan betala.
– Jag vill ha stabilitet och en fungerande lönebildning. Men det är kanske dags att hitta ett annat sätt att få fram det. Inom 6F håller vi på och funderar hur det skulle kunna se ut, säger Ronny Wenngren.

Handels avtalssekreterare Per Bardh går inte lika långt. Den normerande funktion som parterna inom industrin har haft är försvagad, men Handels kommer ”noga överväga vad de kommer fram till”.
– Mycket beror på hur de agerar, anser Per Bardh. Inte minst på om deras avtal blir klara i god tid, så att andra kan förhålla sig till dem.
– Handels är också en viktig aktör. Våra avtal, som går ut den sista mars, ligger tidigt för servicesektorn. Andra förbund hoppas att Handels kan leverera både ett utrymme och bra lösningar som den kan ta efter. Har parterna i industrin svårt att nå fram är det fullt möjligt att våra avtal blir först.