Vitrysk oppositionsledare hoppas på dålig rysk ekonomi

I fyra år satt den vitryskaoppositionsledare Mikola Statkevich fängslad. Han överlevde genom att träna i cellen. Det kunde bli tre pass om dagen, ibland fyra. Foto: Vilhelm Stokstad / TT

Ekonomisk nedgång i Ryssland är Vitrysslands chans till frigörelse. Om Ryssland tvingas släppa sina imperiedrömmar faller president Lukasjenko, säger den nyss frigivne oppositionsledaren Mikola Statkevich.

För en utländsk publik kan den vitryske presidenten Aleksandr Lukasjenko framstå som en operettfigur. Poserande i hockeymundering eller militär uniform, med håret fåfängt kammat över flinten, är han en diktator svår att ta på allvar.

Mikola Statkevich vet bättre. Som ledare för ett oppositionellt socialdemokratiskt parti dristade han sig att ställa upp mot Lukasjenko i presidentvalet 2010. Strax efter valet greps han och de övriga motkandidaterna.

Medan de andra släpptes en efter en satt Statkevich kvar. I fyra år och åtta månader var han inspärrad, varav ett och ett halvt år i isoleringscell.

– Jag såg inte himlen, eftersom jag flyttades mellan cellerna via underjordiska gångar. Maten… det kunde gå ett halvår utan grönsaker. En gång om året fick jag tala med min fru i två timmar – i telefon, med dubbla glas emellan.

Några korta perioder flyttades Mikola Statkevich till ett läger där fångarna kunde röra sig mellan arbetet och matsalen.

– Det kändes som semester.

Sedan flyttades han tillbaka till isoleringen. Fysiskt överlevde Mikola Statkevich genom att träna i cellen. Det kunde bli tre pass om dagen, ibland fyra.

– Moraliskt var det på sätt och vis enkelt. Jag visste vad jag skulle göra: Hålla ut, och inte skriva under den ansökan om nåd som jag erbjöds att skicka till presidenten.

– Lukajenko har visat att det går att förnedra vem som helst. Därför ville jag stå emot. Motståndet är… min gåva till vårt samhälle.

Efteråt har många tackat Mikola Statkevich för att han inte vek sig. Han släpptes ur fängelset den 22 augusti i år, tillsammans med sex andra politiska fångar. Inbjuden av Olof Palmes internationella center besöker han nu Sverige. Ivrigt, som om det gällde att hämta in de förlorade åren, ger han sin syn presidentvalet den 11 oktober, då Lukasjenko valdes till president för femte gången – officiellt med 83,5 procent av folket bakom sig.

– Lukasjenko valdes inte. Valet var bara en tom ritual. Av de 70 000 medlemmarna i valkommittéerna var bara 40 oberoende, resten kommer från Lukasjenkos apparat.

– I praktiken stäms inte röster av mot vallängden. Valkommittén bara prasslar med den, för syns skull.

En väl så viktig kontrollmekanism är att Lukasjenko tillsätter cheferna i de stora statliga företagen, som utgör kanske 80 procent av den vitryska ekonomin. Alla anställa får kontrakt på ett år i taget. Den som haft med den politiska oppositionen eller de fria fackföreningarna att göra får inte sitt kontrakt förlängt.

– Du frågar: Varför får jag inte jobba kvar, jag sköter ju jobbet bra? Chefen svarar: Jag behöver inte ange några skäl.

Frigivandet av politiska fångar har fått politiker i EU att diskutera lättnader i sanktionerna mot Lukasjenko och hans närmaste.

– Det vore fel, säger Mikola Statkevich. Kom ihåg att vi bara är frigivna under övervakning och kan sys in när som helst. Om EU accepterar Lukasjenko demoraliseras motståndet mot honom.

Mikola Statkevich medger att han känner en personlig, nästan fysisk motvilja mot Aleksandr Lukasjenko – rösten, frisyren, blicken. Men det avgörande hindret för frihet och demokrati ser han inte i Lukasjenko. Utan i Ryssland, som ger Vitryssland ekonomiskt stöd mot att Lukasjenko säljer sitt lands självständighet till Putin, bit för bit. Det handlar om allt från militärt inflytande till det ryska språkets dominerande ställning i Vitryssland.

– Om bara oljepriset kunde förbli lågt några år till, säger Mikola Statkevich. Om Ryssland kraschar ekonomiskt kan Putin inte hålla Lukasjenko kvar vid makten. Den chansen kommer vi inte att missa.

Mårten Martos Nilsson