Så lite vi vet, vi sörlänningar
Luften krispar. Höstsolen bländar. Björk på björk på björk. Granars gran, tallars tall. Kör Blå vägen mot Lycksele. Åter igen slås jag av hur majestätiskt Norrland är. Umeälven börjar vid norska gränsen, mynnar ut femtio mil längre ner vid Norra Kvarken. Passerar Vindeln, Vännäs, Näsland. Var köper de förresten maten, människorna som bor i de röda husen i långtborta-byarna?
1946 blev renlandet Lycksele stad, den första i Lappland: Lappstockholm. I dag finns det en filial till Umeå Universitet. Stannar till vid minnesmärket över nybyggarna. Vad vore vi utan nybyggare?
Efter Lycksele bibliotek bär det vidare till Åsele bibliotek. Timmerbilarna kränger hotfullt. Duckar när vi möts. P4 Västerbotten berättar att omkring 1 400 jägare i länet är över 75 år. Borde det införas en hälsokontroll för äldre? Såklart protesterar jägareförbundet.
När jag passerar skylten med Åsele kommun är det kvar 4,2 mil kvar till Åsele centrum. Nu ålar Ångermanälven genom landskapet. Hon mynnar så småningom ut i Bottenhavet. Ack ljuva Norrland.
I receptionen på Wärdshuset ligger information om kommande Tunnbrödsmässan. Barstolarna är klädda i lappmössor. Förnimmer Tunbjörks Sverigebilder. Det är så eljest här, allting. För oss sörlänningar, som vet så lite om laxfiske och norrsken. Så lite om vattenkraften och skogen. Så lite om Björnlandets nationalpark.
Vandrar en stund i Åsele. 2 800 invånare. Husen är låga, kommunen vidsträckt. Här ligger Sitting Feather som tillverkar praktiska kläder för rullstolsburna. Aldrig hört talas om. Hinner med ett kort besök på hembygdsmuseum mitt i samhället. Ett rum med hantverk; mössor, lovika, grytlappar. Ett samerum, ett kyrkorum, ett med gammeldags kläder och ett tryckeri. Allt inramat av en präktig gärdsgård.
På biblioteket berättar kvinnan att orten är en av de föreningstätaste i Sverige. De flesta är med i sex–sju olika, en del i fler än så. Själv har hon deltagit i sång, politik, hantverk, teater och mycken idrott. I Norsjö är det visst ännu mer folkbildning per capita. Det slår mig att norrlänningarna kanske är det mest folkbildade folket i vårt avlånga land?
Till frukost rapporterar Västerbottens Folkblad om uppsving för länets fjällstationer. Program för att återställa fiskevatten och behov av presstöd för endagarstidningar. I Nordmaling har det bildats ett nytt parti, Fria Demokraterna. Denna annektering av ordet demokrati i vår tid, vad står det för? Och vad står det för, att just Bert Karlsson köpt Wärdshuset jag bor på, och ställer om till flyktingmottagning?
Knappar in Umeå på min GPS. Den svarar som vanligt vänligt. Kör höger, kör vänster. Sedan uppmanar den mig att följa vägen rakt fram i 15,6 mil. På den 35 mil långa Konstvägen sju älvar, nära Fredrika, en bit ut i sjön Skinnmuddselet, tronar ett ensamt klippblock med en tre meter hög rikt förgrenad renhornsliknande figur i gjuten brons: Poem. På vintern, när isen tjocknat, går det att gå ut till den. Det slår mig, så lite vi sörlänningar vet om sju älvar, is, avstånd och norrländsk konst.
