Här blir det jazz för alla

Jazz behöver inte vara svårt att ta till sig. Bredden är närmast oändlig och genren har något för alla. Också för den som knappt lärt sig gå. Det anser jazzsångerskan Lina Nyberg som i år sjunger för de små på Stockholm Jazz Festival. 

Lina Nyberg är ett av de stora namnen i svensk jazz. En sångerska och kompositör som till exempel var den första kvinnan (2011, det 18:e året!) att ta emot Sveriges radio P2:s pris Jazzkatten som årets jazzartist. Förra året fick hon Lars Gullinpriset och Bert Levins stipendium, som en ”betydande kraft för svensk jazz”. Hon cd-debuterade tillsammans med Esbjörn Svensson 1993 och har 16 egenproducerade skivor i bagaget.
– Jag gör debut. Det är lyxigt, säger Lina Nyberg där hon sitter i soffan på barnbokhandelns kafé på Södermalm i Stockholm, medan några bebisar kryper runt och nafsar på skorna.

Det är hennes första barnskiva Musikfamiljen hon syftar på, även om hon sedan slutet av 00-talet är van vid den unga publiken. När hon för åtta år sedan blev förälder upplevde hon en brist på kultur för små barn – som ju är så mottagliga. Hennes eget bidrag blev först en turné med Den olydiga ballongen av Gunnel Linde och Bo Sundblad, och sedan ett eget, avancerat koncept på förskolor, där barnen fick bekanta sig med en musiker och ett instrument i taget, för att sedan se samspelet hos hela Musikfamiljen under en konsert på Fasching.
– Det var helt magiskt, säger hon.

Hundra små barn med koll: på sångtexter, instrument, musiker. Barn som säger vad de tycker, om något är konstigt, om Lina Nyberg har en fin tröja eller om det finns ett piano i hemmet.

Texterna har hon skrivit tillsammans med Matilda Ruta, som också gjort animationer på Musikfamiljens hemsida. Deras mejlkorrespondens blev lite fnissig, säger hon: ”Nu har jag skrivit en text om saker som ramlar”.
– Okej, tänkte jag först. Men det kan man ju förhålla sig till både som vuxen och barn.

Enkla och viktiga saker. Inte för pretentiöst, inte för tramsigt. Gungan handlar om att släppa mobilerna och gå och gunga tills det börjar snöa. En låt där gunget nog sätter sig hos såväl stora som små. Är det jazz? Hon vet knappt själv. Folkmusik? Musikerna från olika genrer sätter sin prägel. Det blev som det blev, säger hon, och är nöjd. Musiken ska vara rolig och njutbar också för föräldrarna, är tanken. Kanske blir barnmusiken också en ingång till hennes övriga låtar, även om Lina Nyberg tycker att den låter helt annorlunda.

Hon har ett avspänt förhållande till det som blir, hennes alster. Nu gör hon stycken för stråkkvartett, något hon inte är särskilt van vid. Men om någon inte skulle gilla det; jaha, det här är vad som blev, säger hon, och gör en avvärjande gest med händerna, redan inne på vad som ska komma sedan. Annat vore det väl om hon stod inför sin verkliga debut, säger hon.

Jazzen hittade hon till på högstadiet. Estetiken tilltalade tonåringen; coola rökiga klubbar, paljettklänningarna. När andra blev hårdrockare var jazzen något coolare, tyckte hon.  Föräldrarna var bildkonstnärer och hennes eget bildseende påtagligt. Men musiken blev något eget, något nytt. Nyfikenheten tog över; musik fattade hon inget av, säger hon, hur funkar det? Finns det regler för hur toner passar ihop? säger hon och spelar totalt okunnig. Ja, det fanns det.

Fram till 25-årsåldern riktade hon in sig på den traditionella jazzen, därefter har hon sökt sig vidare i sin utforskning av musiken. Den ska inte bara vara vacker, vill hon, utan gå på djupet.

Hennes långa rad av album svänger åt olika håll, av kreativitet och egensinnighet, och beroende av vilka musiker hon skriver för och samarbetar med. På det senaste, Sirenades från förra året, är den ena hälften av dubbel-cd:n skriven för och framförd med Norrbotten Big Band.

Hennes musik har tagit henne på turnéer världen över. På 1980-talet hade hon det inte alltid lätt som 15-årig jazzsångerska. Det gällde att bulta på många dörrar där gäng med killar satt och jammade. Och när hon sedermera började spela med farbröder som var 15 år äldre än henne själv, var de flesta förstås jätteschysta, säger hon. Men historian hon bär med sig innefattar en del tråkiga attityder, och det har gett henne en överkänslighet.  Så måste det få vara, säger hon. Även om den yngre generationen kanske ibland har svårt att förstå vad hon ”tjafsar om”.

För snart tio år sedan startade hon och sångerskan och kompositören Gunilla Törnfeldt Impra, ett nätverk för att synliggöra och lyfta fram kvinnor. Mycket har hänt sedan dess, och ännu mer sedan 1980-talet, säger hon, som i tio år på vardera stället arbetat som lärare på Musikhögskolan i Stockholm och Göteborg.
– Jag har hållit kontakten med generationer som kommer. Jag är intresserad av deras tankar. Alla generationer har sin visdom att ge, säger Lina Nyberg.

Stockholm jazz festival

• Pågår 9–18 oktober på flera ställen i stan.

• Programmet finns på
stockholmjazz.com

• Några andra kända namn på festivalen: Rickie Lee Jones, Chick Corea, Bill Frisell, Bernt Rosengrens oktett, Lisa Nilsson & Eric Söderlind.