Att nå ut i medier och sen få beslutsfattare att lyssna och agera är en viktig del av opinionsbildning, inte minst för facket. Men vad händer när journalisterna blir allt färre och kommunikatörerna allt fler? Det är fullsatt i de ljusa lokalerna tio trappor upp vid Slussen i Stockholm. Westander, ett pr-företag, har frukostsamtal om hur ”pr kan lyfta fackförbunden”.
Förkortningen kommer från public relations, det vill säga kommunikation. I det här fallet för en behjärtansvärd sak, nämligen kollektivavtal, berättar Hanna Birath, pr-konsult, en av många journalister som lämnat en krympande arbetsmarknad för påverkanssektorn. Hanna kommer från Sveriges Radios Eko-redaktion och har jobbat fackligt för Journalistförbundet.
På plats i panelen är Magnus Falk, internationell politisk sekreterare i Transport, Karin Ottosson, kommunikationschef på fackförbundet Vision, samt nyanställda pr-konsulten Camilla Björkman, med ett förflutet på fackförbundet Jusek. Bortsett från ett par missar från inbjudarna om vilka fackförbund som driver vilka kampanjer är mötet ett intressant kunskapsutbyte om hur fackförbund på nya sätt kan närma sig opinion och medlemmar. Mycket går ut på att nå beslutsfattare, via ”media”, samt genom sociala medier, som exempelvis Facebook (vars anställda i datahallen i Luleå i skrivande stund inte har kollektivavtal).
Samtidigt är det en krympande skara journalister med arbetsmarknadskunskaper som ska göra journalistik av dessa så avgörande frågor för anställdas trygghet på jobbet. Allt fler av kollegorna är nu avsändare, allt färre är mottagare. De har övergivit, eller tvingats bort från, allt mer slimmade tidningar och välkomnats av den växande kommunikationssektorn.
Kanske ger det exempelvis oss i LO Mediehus vissa fördelar, eftersom det här finns cirka 45 journalister med gedigna arbetsmarknadskunskaper – men för Sverige är den avlövade journalistiken en fara för demokratin. Var fjärde dagstidningsjournalist har försvunnit på tio år, närmare hundra lokalredaktioner lagts ner.
Som Sandra Lund, vikarierande inblicksredaktör konstaterar: Få demokratier byggs på att alla bara älskar dem som är oss lika och mer eller mindre hatar de andra. Det är också därför vi skriver om journalistikens kris, med start denna vecka och du kan läsa första delen här.
Att allt färre journalister har tid att reagera på det som sänds ut är redan ett problem, konstaterar en frukostgäst från ett fackförbund. Att få intresse i lokaltidningarna är mycket svårare i dag. ”Kunskaperna om våra frågor är små”, konstaterar hen.
