Oförsonlig svärta av Kertész

Den ungersk-judiske författaren Imre Kertész, som tog emot Nobel-priset i litteratur 2002, har givit ut romaner, essäer och dagböcker. Den bok som han betraktar som sin sista är dagboken Den sista tillflykten, som också innehåller ett romanfragment med samma namn. 

Texten spänner över det nya millenniets första decennium och pendlar mellan svart cynism och dystopiskt jämmer.
De ämnen som penetreras är som vanligt judiskheten (nazisterna gjorde honom till jude, menar han), den tilltagande antisemitismen i Europa, Ungerns oförmåga – trots Nobelpriset – att acceptera honom helt och fullt för med sig hårdför kritik av varje nytt verk och en ständig känsla av hemlöshet.
Endast i skrivandet känner han sig hemma, men den ofullbordade romanen visar att han inte längre äger kraften eller förmågan, som han själv uppfattar saken.

En ny bok av Imre Kertész är alltid en litterär händelse, inte minst på grund av den aldrig sviktande formuleringsförmågan – lysande förmedlad av den ständige översättaren Ervin Rosenberg.
Men också för en svärta så djup och oförsonlig att den ibland, som med Beckett och Kafka, framkallar leenden.

Erik Löfvendahl