IF Metall: Vi kan strejka för undersköterskor

Vid en LO-samordning är IF Metall berett att gå i konflikt för Kommunals undersköterskor om det blir nödvändigt. Det förklarade IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä apropå målet att halvera lönegapet mellan män och kvinnor.

Kommunals ledning hotade i en debattartikel att spräcka LO:s samordning i den kommande avtalsrörelsen om inte undersköterskorna får mer än märket för löneökningarna som industrin sätter. Bakgrunden är LO:s mål att lönegapet ska vara halverat år 2028.

Efter utspelet i förra månaden såg det ut att kunna bli en infekterad intern strid i LO. I praktiken begär Kommunal minst 0,5 procent över lönemärket för sina undersköterskor.

Men på en pressträff i LO Mediehus landade IF Metalls avtalssekreterare frågan elegant.
–Kommunal har gjort hemläxan, visat mod och sagt att inte alla deras medlemmar ska ha mer. Nu återstår en diskussion med de andra LO-förbunden.

Han betonade att bland de 150 000 undersköterskorna finns 25 klasser och att det kanske inte handlar om extra lönepåslag till alla dem. Dessutom varnade Veli-Pekka Säikkälä för att ha jämställdhet som alibi och kräva extra löneökningar till alla medlemmar.
–Bara för att en grupp har lägre lön än industriarbetarna är det inte detsamma som lönediskriminering och alla kvinnodominerade områden med lägre löner är inte heller värdediskriminerade.

Enskilda grupper som undersköterskor kan lyftas fram i avtalsrörelsen förklarade Industrins ekonomiska råd i sitt underlag till parterna inom industrin. Det kan gå utan att industrins löneledande roll saboteras, var budskapet samma förmiddag som pressträffen i LO:s Mediehus.

Veli-Pekka Säikkälä har inte bara undersköterskornas krav hängande över sig. Han visade irritation över regeringens inblandning i den stundande avtalsrörelsen genom extrapengarna till lärarna.

Han varnade för en lönespiral som drivs upp om allt fler grupper begär kompensation när någon får löneökningar utöver märket. I över 15 år har industriavtalet genererat ökade reallöner och det beror på respekten för det löneökningsmärke som industrin satt.
– Det är en baby som vi ska vara oerhört rädda om, konstaterade Veli-Pekka Säikkälä.

Han vill inte rubba den ordning som varit under överskådlig tid, alltså att den konkurrensutsatta industrin går först i avtalsrörelserna. Men i en föränderlig värld där industriprodukter innehåller allt mer inbyggda tjänster kan gränser för vem som tillhör gänget vara svår att dra.

– Den internationellt konkurrensutsatta sektorn är bredare än enbart industriföretagen. Vi välkomnar fler förbund, men alla vill inte vara med och sätta märket eftersom det innebär en ansträngning också.

Efter lite betänketid nämner Veli-Pekka Säikkälä Transport som ett möjligt nytillskott i gruppen Facken inom industrin.
– Ja, om de vill får de vara med.

IF Metalls avtalssekreterare förklarade att samordning i LO är jätteviktig, men inte bara den frågan upptar hans tid. IF Metalls egna avtalskrav ska utmejslas parallellt med LO-samordningen. Dessutom ska Facken inom industrin ha en gemensam plattform, som förhandlingscheferna i de fem förbundet började diskutera samma kväll som pressträffen.

Med det späckade höstschemat är det nog skönt att den stora frågan om LAS och tryggheten i anställningen som IF Metall och Handels diskuterar med sina motparter skjuts upp till efter avtalsrörelsen.

Det är ett paket som innehåller fackliga krav på begränsningar av visstider och inhyrd arbetskraft, men där även kompetensfrågor och arbetsgivarnas krav på ändrade turordningsregler ligger med.

I förra månaden gav PTK och Svensk Näringsliv upp sina försök att skriva ett nytt trygghetsavtal för privattjänstemännen. Frågan om ändrade turordningsregler, som mer byggde på kompetensbedömningar än regeln sist in – först ut, var för svårsmält för framför allt SACO-förbunden, men också många av Unionens medlemmar.

Nu vill IF Metall och Handels gå en liknande väg och även blanda in staten i en större uppgörelse. Men tjänstemännens dikeskörning skrämmer inte Veli-Pekka Säikkälä.
– Jag tror att det blir svårt att hitta en enda lösning som passa hela den svenska arbetsmarknaden. Vi har lite olika bekymmer i olika branscher.  Därför kan det vara lättare att hitta lösningar i mindre konstellationer, säger Veli-Pekka Säikkälä.