Tidningen Buster lästes av dem som inte läste

Herrarnas guld i U21-EM i somras? Eller Sarah Sjöströms världsrekord från sim-VM i Ryssland?

Nej, ingen sporthändelse i år kan mäta sig med att Buster har återuppstått. I alla fall inte enligt många av de fans som vuxit upp med serietidningen som lades ned 2005.

Då hade den funnits i 40 år och skapat varaktiga relationer mellan läsarna och karaktärer som Benny Guldfot och Super-Mac eller fotbollslagen Rovers och Åshöjdens BK.

Min egen relation till Buster är tyvärr obefintlig. Den kompakta bristen på tjejkaraktärer signalerade att det inte var en serietidning för mig. Trots att jag spelade fotboll och slukade alla Bamse, Kalle Anka, Knasen, Acke och Lucky Luke jag kom över. Kanske berodde det helt enkelt på att Busters svartvita serier tedde sig för … grå?

Alla flickor kände givetvis inte samma sak inför tidningen. I ett läsarbrev från 1969 skriver 11-åriga Siv Svensson: ”Det gör väl inget att jag är tjej? Jag tycker att din tidning är busbra.”

Men en insändare från ”Eva” som publiceras i boken bekräftar mitt intryck som yngre: ”Jag tycker tidningen är toppenbra. Varför har ni ingen serie med ett fotbollslag där tjejer spelar? Dom kan också spela fotboll!”.

Redaktionen svarar Eva att de inte tvivlar en sekund på hennes påstående, men att det inte finns någon tjej-fotbollsserie.

I torsdags gavs samlingsalbumet Buster Retrobok volym 1 ut av Egmont Publishing.

Förutom att tidigare läsare nu får chansen att återse gamla favoritserier innehåller den 192 sidor tjocka boken minnestexter av bland andra Aftonbladets fotbollsskribent Erik Niva:

”Det var genom Buster som jag förstod att idrott var något mycket större och mer spännande än mål, varvtider och knockouter. Här var sport något som – nästan lite i smyg – sattes in i ett socialt sammanhang”, skriver Niva som tidigare i år nominerades av tidningen Journalisten till ”Årets stilist”.

Björn Borg var ett annat Buster-fan. Han besökte ofta redaktionen och under 1970-talet var han med i tidningens egna annonser i nästan varje nummer. Borg nöjde sig med några gratisex av tidningen som betalning.

Tomas Brolin – som i en famös intervju svarade på frågan om han fördrev tiden i sjuksängen med att läsa böcker med: ”Så sjuk blir jag aldrig” – var också en gång i tiden prenumerant på Buster. Som 13-åring blev han omskriven i tidningen för att ha gjort två hat-trick i samma match för Näsviken IK.

Buster nådde ut till en målgrupp som inte brukar utmärka sig som bokslukare. På så sätt verkar tidningen ha fyllt en liknande funktion som David Lagercrantz bok om Zlatan och blivit en ingång till läsandet för många – i synnerhet unga killar.

Nu när intresset för fotboll är större än någonsin och Allsvenskan drar rekordpublik kanske tiden är inne inte bara för en retrobok utan även en nyutgivning av Buster?