Vi har en älg i trädgården!
Som nyinflyttad i hus, och som allmän rookie på det här med hus och trädgård, har man ett extra känsligt öra för det som händer på gatan. Jag står inne i köket, och känner mig utvald av rösten som egentligen vädjar till vem som helst att komma ut. Men jag kliver fram och tar emot beskedet att mannen har en älg i trädgården.
– Jag ville bara varna. Ni måste vara försiktiga, säger han och visar en filmsnutt med älgen ätandes på äpplen på sin telefon.
– Tack, vi ska vara försiktiga och hålla utkik, mumlar jag.
Jag önskar att jag kunde skriva att jag var ironisk. Men som ny i hus med inbodda grannar tar jag tacksamt, fumligt och helt okritiskt emot all information om särskilda fasadfärger, jordmån, trafikregler, åldrar på barnen på gatan, vilka skolor som är bra och så vidare.
Men det här med älgen förbryllar. Jag vet att älgar kan vara aggressiva, särskilt i vissa tider och lägen. Men att det rör sig i älg i markerna utanför, ja och jaha.
Ändå har jag ju sagt att jag ska vara försiktig, till och med hålla utkik. Jag spejar till och med lite när jag lämnar grannen. Jag har ingen aning om vad jag håller på med, mer än det pinsamt uppenbara – att smälta in. Se där, så lätt det skapas gemenskap kring det främmande.
Fast det är alltid den privilegierade som har första tjing på att bygga upp hotet från Främlingen. Inte för att just älgen bryr sig, men nog är människan i överläge när det gäller djur och natur. Låt oss göra en svepande översättning från det som händer på min gata till de så kallade EU-migranterna,
Var och varannan dag har vi kunnat läsa om vidriga attacker mot människor som redan sitter ner på gatan. Syra kastas i ansiktet, fyllda kundvagnar körs in i gravida magar, moppar som medvetet kör in i en person.
Människor som tigger var ett ovanligt inslag i den svenska offentliga miljön fram tills bara för några år sedan. Tiderna förändras. Och med små medel som eldar på föreställningar om ett vi, som inte tigger, och ett dom, som gör det, skapas ännu en gång en Främling. Någon som inkräktar på ”vårt” territorium.
Trots det uppenbara, att en tiggande människa garanterat har det värre än vad du har, annars skulle hen inte sitta där. Och tror du verkligen det ger feta pengar och är värt mödan, varsågod och sitt.
När jag söker på ”tiggare attackerade” hittar jag ett fall där en tiggande människa rånade en kund vid ett varuhus. Kanske finns det flera odokumenterade fall.
Men söker jag på ”tiggare attackerad” får jag över sjutusen träffar. Är det inte märkligt att förhållandena inte är de omvända? Att den som sitter där varje dag och ser oss andra vardagshandla, småbråka över skitsaker i affären för att sedan gå mot ett hem med varmvatten och toalett – att det inte är den som ballar ur? Jag kan inte ens ana, men det är lätt att tro att bitterheten och så småningom hatet skulle ta över. Det skulle vara någon slags logik i det. Och det är vackert att det inte är så.
Men vem vet, kanske närmar sig dagen då älgarna faktiskt demonstrerar. Och har fått nog.
