Mer duktigt och kompetent än berörande

Det har hunnit gå 20 år sedan Björn Ulvaeus och Benny Anderssons musikal på Vilhelm Mobergs Utvandrarsvit hade urpremiär på Malmö Musikteater. Med ABBA-duons känsla för text och melodi lyckades de stöpa om – precis som Jan Troells filmer gjorde på 1970-talet – Mobergs klassiker till en ny del av svensk kulturhistoria.

För mig var det första gången jag såg musikalen på nypremiären på Cirkus nu i lördags. Men jag hade Mats Eks fantastiskt musikaliska och estetiska uppsättning av Utvandrarna på Dramaten från i vintras i färskt minne.

Berättelsen om de strävsamma bönderna från Ljuders socken i Småland som tar sig till Minnesota kunde inte kännas mer aktuell. När Kristina sjunger ”Här är jag en flykting och en främling. Och det ödet finner jag mig i”, är det omöjligt att inte parallellklippa i huvudet till dagens pågående flyktingkatastrof. För bara 150 år sedan var det en fjärdedel av Sveriges befolkning som gav sig ut på Atlanten, lämnade sina kära bakom sig för en oviss framtid, men med hopp om att kunna bygga ett bättre liv.

Till skillnad från Troells filmer och urversionen av Kristina från Duvemåla saknar den här upplagan ”stjärnor”. Nu sitter Anders Ekborg och Peter Jöback, som var med 1995, i premiärpubliken i stället. Ensemblen har förvisso spelat i både Göteborg och Helsingfors och är kompetent, men mest på sångområdet, mindre som skådespelare.

Den sprakande kemin mellan livskamraterna Kristina och Karl Oskar uteblir. Bäst är Birthe Wingren som Ulrika från Västergöhl, eller ”horan” som hon kort och gott kallas av sin omgivning. Hon bidrar med sälta och välbehövlig humor i en föreställning som framför allt är duktigt framförd och där scenografin snällt kan beskrivas som spartansk, men ärligt talat är väl torftig.

Fast visst är det en sevärd föreställning. Kanske framför allt för påminnelsen om vår svenska migranthistoria som inte är så avlägsen trots allt.