Företagen vinnare i lönematchen

Den svenska lönebildningen står inför ett ödesår 2016. Det menar Tommy Öberg och Anna Danielsson, författare till boken ”Ledartröja eller tvångströja?” som blickar tillbaka på 25 års lönebildningshistoria och samtidigt försöker kika in i framtiden.

Kraven på jämställdhetssatsningar inom LO, allt fler sifferlösa avtal och den växande kritiken mot  industriavtalet som ”märke” är några av de faktorer som författarna menar skapar detta ödesår.

Industriavtalets roll i förhandlingarna har dödförklarats tidigare, men nu är det allt tydligare att en förändring av denna roll är på gång, sa Anna Danielsson vid ett seminarium om boken som Arena Idé höll i onsdags. Kanske kommer fler att vara med att sätta märket, kanske kommer förändringen att se ut på något annat sätt – vad som ska ske är svårt att sia om, konstaterade hon.

De öronmärkta pengarna till lärarna som regeringen aviserat komplicerar saker än mer, menar de.

– Att staten hoppar in i avtalsrörelsen hör ju inte till vanligheterna. Hur länge kommer andra offentliga grupper att bejaka den satsningen utan krav på kompensation? Det frågade Tommy Öberg.

Trots goda reallöneökningar under det senaste kvartsseklet utnämnde författarna arbetsgivarna till ”segrare”. De har under perioden fått igenom allt mer av de decentraliserade löneförhandlingar de länge önskat, och alltfler sifferlösa avtal.

Visions förhandlingschef Eva-Lotta Nilsson opponerade sig mot kritiken mot de sifferlösa avtalen, som hon menar ökat möjligheten att tänja lönenivåerna uppåt.

– De har varit lyckosamma för våra medlemmar, ansåg hon, men fick mothugg från författarna som sökt men inte funnit belägg i lönestatistiken för detta.

IF Metalls vice ordförande Marie Nilsson uppmärksammade författarnas konstaterande att kunskapen i samhället om lönebildning minskat, bland annat som ett resultat av dagsmedias alltmer tynande arbetsmarknadsbevakning.

– Vi märker det när man diskuterar industrilöner och kvinnolöner – det finns för övrigt kvinnor i industrin också, kan behöva tilläggas. Ibland sägs det att industriarbetarna behöver stå tillbaka för att de kvinnodominerande arbetsplatserna ska komma ikapp lönemässigt – som om detta vore kommunicerande kärl, som om det vore enkelt att flytta löneökningar från en sektor till en annan. Vår uppgift är ju förstås att ta ut så bra löneökningar vi kan med hänsyn till fortsatt konkurrenskraft, som sedan kommer de offentliganställda till godo i form av mer skattemedel.