Socialsekreterare slår larm: Snart knäckta av arbetsbördan

Tillfälliga anställningar, ständig övertid och kortsiktiga nödlösningar. Socialsekreterarna har en omöjlig arbetssituation när myndigheterna inte hänger med i den kraftigt ökande tillströmningen av ensamkommande barn.

Särskilt akut har situationen blivit i Malmö, som både tar emot många barn som just sökt asyl och barn som placerats där med uppehållstillstånd eller i väntan på sådant.

Antalet barn har ökat kraftigt under årets första åtta månader. Under sommaren kom så många ensamma barn att Migrationsverket inte lyckades slussa dem vidare från kommuner där de sökt asyl. För anställda i socialtjänsten och HVB-hem i Malmö har det lett till en snabbt växande arbetsbörda. När det var som värst var situationen mycket pressande för både barnen och personalen.

– Jag gjorde besök på ett par boenden i somras. Det låg 19 barn på madrasser på golvet i en matsal på ett av dem och det låg barn i korridorer. Överbeläggningarna innebar klara brott mot reglerna för brandskydd, berättar Hanna Ljungberg, huvudskyddsombud och facklig sekreterare för Akademikerförbundet SSR i Malmö stad.

De överbelagda boendena har rapporterat tillbud: ungdomar har kommit i bråk med varandra och med personalen. Knivhot och stölder har förekommit.

I mitten av augusti gjorde Akademikerförbundet SSR en arbetsmiljöanmälan till arbetsgivaren Malmö Stad. Sedan anmälan gjordes har en del blivit bättre på boendena, men facket, som också har stöd av Kommunal och Vision för sin anmälan, anser att mycket mer behöver göras.

– Vad gäller boendedelen skapar man nu helt nya transitboenden – alltså boenden speciellt för dem som just har anlänt och sökt asyl. Det är bra, ett problem i somras var att den akuta situationen löstes genom att man blandade helt nyanlända med barn som fått uppehållstillstånd och placerats på ett boende för att ha sitt hem där. Det ledde till konflikter och i några fall ville de som bodde där inte vara kvar utan försökte hitta kompisar att sova hos istället, fortsätter Hanna Ljungberg.

Ett problem med de nya akutöppnade transitboendena är att personalen är oerfaren och alla är visstidsanställda. Det finns inga upparbetade rutiner och många av dem saknar helt kännedom om den speciella grupp man har att arbeta med: barn som saknar sina föräldrar. De är ofta svårt traumatiserade och har ibland har levt ensamma på gatan i flera år på flykt. Det är en grupp barn som ofta inte alls litar på vuxenvärlden, barn som det är en utmaning att få att bygga tillit och förtroende.

Facket har begärt en bättre introduktion för nyanställda och vill också se en större anställningstrygghet för personalen.

– De nyöppnade transitboendena ska enligt nuvarande planer finnas kvar fram till den sista februari. Vi har begärt att få information senast i november om boendena ska fortsätta finnas efter det, så att inte allt måste byggas upp från grunden igen om personalen har sökt andra jobb när det blir klart om man ska fortsätta, säger Hanna Ljungberg.

Trots stora brister på boendena är det inte där situationen är värst, fortsätter hon. Hon är allra mest bekymrad över personalen på sociala jouren. Det är till dem barn som just har anlänt och söker asyl kommer.

– Det här är personal, socialsek­reterare, som redan har en mycket pressad arbetssituation. Vi har statistik som talar ett tydligt språk här – i januari 2012 hanterade de 468 ärenden. I juli i år skulle de hantera 1 266 ärenden – med samma grundbemanning. Man har förstärkt med vikarier och tillfälligt beordrat personer från andra verksamheter att hjälpa till, men det saknas en långsiktig och hållbar lösning. Stora delar av socialtjänsten i Malmö, inte bara de verksamheter som arbetar med ensamkommande barn, har en mycket ansträngd situation, vilket också Arbetsmiljöverket konstaterar i sin pågående granskning.

I år har det periodvis kommit 40 ensamma barn per natt till Malmö och personalbristen har ofta inneburit att de skickats iväg till ett boende utan att ens ha fått möta en socialsekreterare. Eller att den som har träffat dem hunnit ställa ett par frågor, kanske mötts av ett barn som bryter ihop och ändå tvingats fortsätta med nästa.

– Hela den här situationen skapar ju en anspänning och en professionsstress hos personalen.

Övertidsuttaget är också stort, varför personalens dygnsvila ofta inte blir tillräcklig. Tempot är också mycket högt, vilket sliter hårt. Bemanningslösningarna med många visstidsanställda och vikarier motverkar den trygghet både barn och personal behöver.

– Det blir ju svårt att arbeta fram en långsiktig och hållbar organisation så länge många lösningar är tillfälliga och de tilldelade resurserna inte följer hur ärendeutvecklingen ser ut, säger Hanna Ljungberg.

Det här kräver facket

Detta kräver Akademiker­förbundet SSR med stöd av Kommunal och Vision:

• En plan för bemanning på kort och lång sikt, som garanterar att alla får sin dygnsvila.

• Riskbedömningar som omfattar allt från stress och övertid till brandskydd. Handlingsplaner för hur riskerna ska hanteras.

• Facken måste få vara med i planeringen – samverkansavtalet ska följas.

• De åtgärder som man nu beslutar om måste följas upp.

De som arbetar på boendena är förutom socialsekreterare behand­lingsassistenter, som ofta är barnskötare eller fritidspedagoger.

Delat ansvar för mottagande

Medan Migrationsverket svarar för boendet för vuxna asylsökande är det sedan 2006 kommunernas eget ansvar att ordna boende åt minderåriga.

Boendena delas vanligen upp i olika kategorier
• tillfälliga transitboenden (som bara ska avse några dagar) för dem som just sökt asyl,
• anvisningsboenden för dem som väntar på uppehållstillstånd,
• PUT-boenden, som är hem för barn som fått tillstånd och ska bo där tills de fyller 18 (ibland 19) år. En del barn placeras istället i familjehem.