I en tid då nationalismen växer runt om i Europa används vårt kulturarv som ett argument för  att stänga ute flyktingar. Men kulturlivet är till för alla och i vårt mångkulturella samhälle finns för få kulturarbetare med invandrarbakgrund. Det är en fråga om demokrati, anser fyra tunga företrädare för museibranschen samt Rättviseförmedlingen som i en gemensam uppmaning kräver att kulturministern och arbetsmarknadsminister storsatsar för att fler ska få jobb

Vi befinner oss idag i en värld där miljontals människor tvingas fly från krig och förtryck såväl klimat som förändrade ekonomiska förutsättningar skapar nya migrationsmönster.

Europa och världssamfundet famlar i sin strävan att hitta lösningar samtidigt som många människor och organisationer är engagerade och vill hjälpa människor på flykt.

Parallellt med manifestationer och upprop för mänskliga rättigheter och en human flyktingpolitik växer nationalistiska strömningar sig allt starkare runt om i Europa.

Främlingsfientliga krafter vill stänga gränser och minimera flyktingmottagandet. Vi ser en allt större polarisering i samhället som tär på vår demokrati.

I samhällsdebatten får kultur och historia ofta stå som argument för vilka som får vara innanför och vilka som inte släpps in.

Att kulturarv används för att utesluta är inget nytt, men det ställer krav på kulturinstitutionerna att medvetet arbeta med frågor som norm, representation och mångfald för att kunna bidra till samhällsdebatten på ett konstruktivt sätt.

Museer och andra kulturinstitutioner spelar en avgörande roll för skapande av bilden av Sverige och det svenska. Och därmed också av vem som är en del av det, och inte. Bara museerna registrerade 2013 uppemot 18 miljoner besök och de är därför en mycket kraftfullt kanal för att kommunicera.

I en demokrati har alla människor rätt till de verktyg, för att förstå och ifrågasätta sin omvärld, som kultur och kulturarv kan vara.  Kulturinstitutioner kan med utgångspunkt i alla människors lika värde bidra till ett öppet samhälle där kritik, idéer, erfarenheter och upplevelser får flöda fritt.

Museer är arenor för eftertanke och reflektion kring det som händer här och nu. Men ger också perspektiv genom att berätta om det som har hänt.

Under hösten 2014 kom Riksutställningars utredning ”Museerna och mångfalden”.

I utredningen står det klart att Svenska museer inte speglar och införlivar den etniska, socioekonomiska eller kulturella mångfalden i Sverige. Drygt två miljoner svenskar, mer än 25 procent av Sveriges befolkning är antingen själva födda utomlands eller av två utrikes födda föräldrar. Men mycket få av de som arbetar på museer har utländsk bakgrund.

Färre än i samhället i stort visade en rapporten ”Kultur av vem? En undersökning av mångfald i den svenska kultursektorn” från Myndigheten för kulturanalys som släpptes i juli i år. En tendens som dessutom har förstärkts de senaste tio åren. Samtidigt står många människor som anlänt till Sverige, med en kompetens vi behöver, i dag utan arbete. Här finns en bro att bygga.

I måndags presenterade regeringen sin budgetproposition där fri entré på de statliga museerna införs med syfte att nå fler besökare från bredare besöksgrupper. Den relativt dyra reformen berör huvudsakligen storstäderna och behöver därför kompletteras med fler och landsomfattande insatser.

Vi tror att det behövs andra kraftigare reformer för att nå verkliga resultat när det gäller mångfald inom kulturområdet och särskilt på museerna.

Ett bra exempel på en sådan reform var Access-projektet som den socialdemokratiska regeringen initierade under sin förra regeringsperiod. Under projekttiden 2006-2009 avsattes 600 miljoner kronor. Totalt fick 1182 personer, som stått utanför arbetsmarknaden, sysselsättning.

Antalet anställda med utländsk bakgrund uppskattades till 14 procent. Access uppfattades av alla delaktiga som en stor framgång och det ledde till fler arbetstillfällen än vad som var målet. Många övergick dessutom i fasta anställningar efter avslutad projekttid.

Det är dags att handla och visa en tydlig intention i arbetet med ökad mångfald. Och handling kräver resurser. Museer som använder sina kunskaper och berättelser för att arbeta med demokrati och mänskliga rättigheter behöver medarbetare med nya erfarenheter och perspektiv.

Kulturinstitutioner med medarbetare med bredare bakgrund skapar inte bara nya relationer till publiken, utan också ökad kunskap och bredare förståelse av verkligheten.

Vår uppmaning till arbetsmarknadsminister Ylva Johansson och kulturminister Alice Bah Kuhnke är därför att satsa på ett nytt Accessprojektet med syfte att hitta nya vägar för att skapa fler arbetstillfällen och ökad mångfald inom kultursektorn.

Maria Jansén, Ordförande i Riksförbundet Sveriges museer

Yvonne Hagberg, Ordförande i Länsmuseernas  Riksförbundet

Mats Persson, Generalsekreterare Riksförbundet Sveriges museer

Magnus Hagberg, Ordförande i Centralmuseernas samarbetsråd

Seher Yilmaz, Ordförande i Rättviseförmedlingen

och ledamot i Statens historiska museers insynsråd