Conciergen fixar det gästen vill ha – men säger nej till omoral

Föreställ dig att du är ensam i en stad där du aldrig befunnit dig tidigare. Det känns darrigt, och du vet inte var du ska ta vägen. Lite oväntat stöter du på din bästa vän. Kompisen visar vägen till utställningen du velat se så länge, och tipsar om en ny, alldeles fantastisk restaurang. Och har du vägarna förbi kan du gå förbi den där roliga puben du aldrig varit på, men som kompisen bara vet att du kommer älska.

Så beskriver Steve Watson sitt jobb som chefsconcierge på Sheraton hotell i Stockholm.

– Jag blir din bästa kompis i stan. Mitt arbete går ut på att först läsa av dig – vem är du och vad vill du ha ut av din vistelse i Stockholm, för att sedan ordna den bästa möjliga upplevelsen.

Jag är som en personal shopper, fast jag hjälper dig med aktiviteter i ställer för kläder, säger han.
Steve Watson började arbeta som concierge för tolv år sedan. Först i London, sedan på Sheraton i Stockholm. I dag är han chefsconcierge, och medlem av Les Clefs d’Or – ett sällskap där man måste ha arbetat som concierge minst fem år och sedan blivit rekommenderad av en annan medlem för att få vara med.

– Det finns bara sex concierger i Stockholm med nycklar, säger Steve Watson och pekar på två manschettknappar föreställande korsade nycklar som pryder hans kavajslag. Nycklarna är ett slags diplom, och bara en nyckelbärare kan titulera sig chefsconcierge.

– Från början är det en portvaktssymbol. Och lite så är det. Mitt jobb är att öppna stängda dörrar. Även om det handlar om andra dörrar än de som en portvakt öppnar, säger han.

Steve Watson gillar sitt jobb, trivs med variationen och utmaningen.

Folk behöver hjälp med väldigt olika saker, och jag kan ordna de mesta. Ju svårare det är, desto större tillfredställelse, säger Steve Watson.

Fast det finns en gräns för hur långt han är beredd att gå för att hjälpa hotellets gäster. Olagliga eller omoraliska saker – där är det stopp.

– Prostituerade och strippklubbar, sådant pysslar vi inte med. Allt som är olagligt eller omoraliskt säger vi nej till, säger Steve Watson.

Men, säger han, det finns en gråzon.

En gång frågade till exempel en kvinnlig läkare om jag kunde skaffa fram en hel gris. Hon skulle demonstrera en ny maskin på en konferens.

Steve Watson ringde en slaktare som levererade en död gris.

– Vi bar upp den till hennes badrum. Sådant känns ju lite konstigt. Men så länge det inte är olagligt hjälper vi till, säger han.