Allt blev bättre utan minutstyrningen

Sedan Landskrona avskaffade minut­styrningen i hemtjänsten mår både personal och äldre bättre – och dessutom blir det billigare.

Runtom i Sverige larmar skyddsombud om stress och arbetsmiljöproblem i hemtjänsten och hemvården. I Landskrona har man sedan förra året provat att arbeta efter ett mer flexibelt system för hur vården bedrivs.

– Jag känner klart mindre stress nu, säger undersköterskan Pia Helgesson.

Tidigare arbetade Landskrona kommuns hemvård (som är en hopslagning av hemtjänsten och hemsjukvården) efter en noggrann detaljplanering, som upplevdes som rättssäker. 45 minuter dusch, två timmar städ, en och en halv timmes promenad. Tiderna när allt skulle ske fanns på minuten inlagda i telefonen. 8:11–8:56 hemma hos Olle, sen på plats hos Inga klockan 9:07 …

Den som halkade efter kunde känna sig jagad resten av dagen, berättar Pia Helgesson. I dag styr hon själv mer av arbetsdagen ihop med brukarna. Vissa dagar kanske en person behöver mindre hjälp, och kan då i stället få mer tid och hjälp en annan dag eller en annan vecka.

– Tidigare var aktiviteter specificerade som till exempel promenad. Det kunde hända att den vi skulle gå ut med inte ville – om det var dåligt väder, till exempel. Då blev det ingenting alls av den där timmen. Nu kallar vi helt enkelt tiden för aktivitet, och är det dåligt väder så används den till något annat. Hos en farbror bakade jag en sockerkaka, vilket blev väldigt uppskattat. Det har vi gjort flera gånger sen dess.

När vi träffas har Pia klarat av morgonens besök. Uppstigning och frukost hos en dam, medicinhjälp hos nästa, en duschning och en stöttning av en kollega vid ett tungt lyft. Sådana dubbelbemanningar är numera de enda som behöver minutpassas.

– Sedan hade jag en promenad, men där tog vi en del av tiden framför teven istället, för han som jag skulle gå med sa att jag måste se det intressanta programmet han hade börjat titta på. Det handlade om arkeologi, så jag fick en liten historielektion där också.

Den ökade flexibiliteten kombineras med mycket noggranna beskrivningar i form av en genomförandeplan kring hur personen som får hjälpen vill ha det. De finns i en pärm i varje hem. Ett bra stöd för personalen, och ett sätt att försäkra sig om att den som får hjälp får den på sitt sätt, säger Pia Helgesson.

– Där ska alla detaljer stå, så att det blir så bra som möjligt för den som får hjälp. Som att Astrid måste lyftas extra försiktigt och att hon vill ha kaffe­kannan på vänster sida av bordet på morgonen.

Det som nästan har förvånat Pia Helgessons chefer är att det nya sättet att jobba också har blivit klart billigare. En förklaring kan vara att man förut separerade alla sysslor och ibland la mer tid än nödvändigt på var och en av dem. Stod det två timmars städning så städade man två timmar exakt, även om man egentligen var klar efter en och en halv. Ibland inbjöd systemet till mer hjälp än nödvändigt.

– I dag har jag flera personer som duschar själva medan jag städar hos dem. Förut fick de duschhjälp, för att de var rädda för att ramla eller så om de duschade ensamma hemma. Men egentligen behövde de inte – och ville inte – ha hjälp med själva duschningen, utan de ville ha någon närvarande för att vara trygga. Nu ropar de på mig om det är något de behöver.

På så sätt har nyordningen också stimulerat det rehabiliterande förhållningssätt som hemvården strävar att jobba efter – att den enskilda vårdtagaren uppmuntras att göra så mycket som möjligt själv.

Tiden hos brukarna rapporteras fortfarande med hjälp av mobiltelefoner och systemet TES, som många kommuner använder. Den exakta tidsåtgången för varje moment kan variera över olika dagar och veckor, men ska i slutet av månaden stämma med den vårdnivå personen har beviljats. En gång i månaden tillfrågas alla som får hjälp om hur det har fungerat, vilket ger en bra återkoppling till personal och chefer.

”Vi hade luft vi inte visste om i det gamla systemet”

Landskrona hade problem med en hemtjänst och hemsjukvård där kostnaderna skenade och många kände sig stressade. Uppdragschefen Ing-Britt Magdesjö såg att något radikalt behövde göras.

–Vi tycker att det nya systemet fungerar bra i dag. I stället för detaljerade tider för varje litet moment som ska utföras arbetar vi med sex olika vårdnivåer, där den lägsta nivån 1 A har upp till sju timmars hjälp per månad och på nivå sex har du 120 timmar eller mer per månad, berättar hon.

Intresset har varit stort för vad man har gjort i Landskrona. Andra kommuner står i kö för att komma på studiebesök. Ing-Britt Magdesjö betonar att metoden inte kan lösa alla problem på alla håll.

–Det är ju roligt om andra kan inspireras av hur vi har gjort, men alla måste göra på sitt sätt. Och förändringen inbegriper all personal – inte bara de som är ute hos brukarna. Även chefer och de som planerar verksamheten måste lära på nytt.

Alla är inte nöjda, konstaterar hon, men så är det vid förändringar.
Rättssäkerheten för brukarna är fortfarande viktig, fortsätter hon. Det har förekommit missförstånd, som att Landskrona numera struntar i tiden som brukarna får. Den mäts fortfarande, fast utan att detaljstyras i förväg, poängterar hon.

– Vi hade uppenbarligen en del luft i det gamla systemet, som vi inte visste om. Jag tror att den kom ifrån att vi i planeringen la moment till moment som alla var bestämda till ett visst antal minuter.
En del byråkrati har också försvunnit på grund av att anhöriga eller brukare inte behöver ansöka om extra resurser när något i vardagen tillfälligt förändras. Det går numera oftast att lösa inom de ramar man har.