Tydligare ledare behövs – för hälsans skull

PSYKOSOCIALT del 1.
Allt fler kvinnor mår psykiskt dåligt på grund av jobbet säger statistiken, som dock är ifrågasatt: Är det verkligen jobbet som är boven?
Arbetslivspsykologen Camilla Körner tror att otydligt ledarskap och omöjliga val kan ligga bakom mycket av ohälsan.

Arbetsolyckorna minskade men arbetssjukdomarna ökade, visar Arbetsmiljöverkets statistik för 2014, som kom just före sommaren. För första gången var sociala och organisatoriska orsaker den vanligaste anledningen till kvinnors arbetssjukdomar. Stress och brist på ledarskap anges som vanliga riskfaktorer – och vård, omsorg och utbildning är särskilt utsatta branscher.

I kontrast till detta presenterade Feelgood, som bedriver företagshälsovård på olika håll i Sverige, en enkätunder­sökning där slutsatsen drogs att fler får problem som ångest och oro, men att det inte är jobbet som orsakar problemen.

Fler (25 procent av de tillfrågade 2014 mot 10 procent 2009) sa sig uppleva oro, ängslan och nedstämdhet, medan det inte var fler än tidigare som upplevde stress (runt 70 procent och till och med något minskande 2014). De flesta anser sig också få gott stöd från sin chef.

Hur kan då detta gå ihop? Kan båda bilderna vara sanna?
– Man måste vara på det klara med vad det är man mäter. Såvitt jag förstår är det i Feelgoods undersökning en fråga om självskattning, både av upplevd stress och av stödet från chefen. Det kan vara vanskligt att dra långtgående slutsatser enbart från självskattningar, som ju bara visar den egna upplevelsen, säger Camilla Körner.

Camilla Körner har de senaste åren arbetat som psykolog på Starck & Partner, som bland annat sysslar med omställning och organisationsutveckling. Tidigare var hon anställd vid försvarsmaktens HR-Centrum och jobbade då med utlandsstyrkorna i Afghanistan och på Balkan.

– Att det är bland kvinnorna man ser en större ökning av de här arbetssjukdomarna kan ju också bero på vilken bransch det handlar om – och vilka personliga drivkrafter som är vanliga i den branschen.

På väggen i hennes arbetsrum sitter en bild av Myers-Briggs Type Indicator som delar upp oss människor efter vissa viktiga karaktärsdrag, och hon pekar på ett F, människor som har ett känslomässigt engagemang som sin drivkraft.

Hon ger ett exempel på de nästintill omöjliga val i arbetsvardagen som är en verklighet för många i vården: Att på en överfull akutavdelning ta in patienter och mot reglerna, och med risk för sanktioner lägga dem i korridorer. Eller att skicka hem dem trots hälsoriskerna.

– De här valen kan kännas hopplösa för dem som har valt vårdjobbet för att de gärna vill hjälpa andra människor. De vet aldrig när deras arbetsinsats är tillräckligt bra och de tvingas fatta beslut som innebär risker. Många tar med sig oron hem.

När Arbetsmiljöverket inspekterar stresstyngda arbetsplatser brukar ett viktigt krav på arbetsgivaren vara att skapa en prioriteringsordning över vilka uppgifter som kan läggas åt sidan när arbetsbelastningen bli för hög. Utmärkt, tycker Camilla Körner.

– Det är ju helt riktigt att det ska ligga hos arbetsgivaren att göra de här svåra bedömningarna. Och det avlastar den enskilda medarbetaren som slipper känna ett eget ansvar över de dilemman valen innebär.

En tydligare styrning kan underlätta för många. Att i detalj tala om vad som ska göras och sedan följa upp att det går i rätt riktning är något som många chefer glömmer. Men det är bara med medarbetare som både kan och vill ta ansvaret som ett mer delegerat ledarsätt funkar.

– Det går ju moden i ledarskap och alla tenderar att göra på samma sätt i samma tid. Just nu är ett ledarskap där man lämnar över väldigt mycket ansvar till den enskilda medarbetaren populärt. Det passar utmärkt för en del, men inte för alla. Är man mer resurssvag, kanske har liten erfarenhet, sjuklighet eller är nedsatt kognitivt vad gäller tänkande och fungerande så behöver man mer handfast ledning och uppföljning.

Även om många i Feelgoodundersökningen säger sig få stöd från sin chef är stödet de får kanske inte alltid det rätta.

Inom försvaret och i stora delar av både offentlig sektor och näringsliv är det som kallas utvecklande ledarskap den modell som används i dag. Där poängteras betydelsen av en värdegrund, att chefen ska ge inspiration och motivation och visa omtanke om medarbetaren, men också att ”i ett gott syfte” konfrontera medarbetaren. Det senare är ofta det svåraste för svenska chefer.

– Vi vill ju inte ha ett auktoritärt ledarskap. Och då kan man bli rädd för att vara tydlig och ställa krav, eftersom det kan likna det auktoritära. Jag kan tycka att svenska chefer ägnar för mycket tid åt att leka terapeuter när en medarbetare har problem – i stället för att ge konkret stöd. De kan lyssna och lyssna … men vågar inte gå in och konfrontera och handfast leda.

För höga krav på att alla ska klara att arbetsleda sig själva kan sluta i en ond cirkel där medarbetarens känsla av otillräcklighet och osäkerhet om den egna arbetsinsatsen växer. Det i sin tur leder till oro och sömnsvårigheter, som sedan både förvärrar osäkerheten och försämrar den kognitiva förmågan. Det gör att medarbetaren får svårt att utnyttja hela hjärnkapaciteten eftersom reptilhjärnan tar över och tänker ”fara” istället för ”lös uppgiften”.

– Förutom en tydlighet från chefen behövs också regelbunden uppföljning för att medarbetaren ska få bekräftat att den gör en tillräckligt bra arbetsinsats.

Att just kvinnor är de som syns i statistiken för arbetssjukdomar av organisatoriska och sociala skäl kan ha flera förklaringar, enligt Camilla Körner.

– Ofta är kvinnor överrepresenterade på de mer måttliga symptomen. De tar i större utsträckning sina stressymptom på allvar och blir sjukskrivna, medan männen tenderar att bara fortsätta jobba på, kanske döva sig med sprit och bita ihop tills de inte har några tänder kvar. De får i stället senare men allvarligare problem.

Inom försvaret såg Camilla Körner ett sådant mönster då hon gjorde långtidsstudier på hur personalen i utlandsstyrkorna mådde psykiskt. Kvinnor rapporterade fler lindriga symptom, männen var värre däran när de väl erkände problem.

Ytterligare ett skäl till att kvinnor drabbas är att de – alla jämställdhetsinsatser till trots – ofta har ett större föräldraansvar. Och ofta är det flera faktorer – inte bara jobbet – som spelar in, när bägaren till sist rinner över.

– Vad gäller arbetsbelastningen för lärare talas det ofta om barnen med särskilda behov. De barnen har ju också föräldrar, och efter en skilsmässa är det ofta mammorna som drar ett enormt lass för att ge dessa barn en så bra vardag som möjligt.

Birgitta Ländin

Bakgrund

Arbetsmiljöverkets statistik

Feelgoods undersökning

• 150 000 personer har svarat på 140 frågor i en enkät från Feelgood, som gjorts varje år sedan 2008.

• 25 procent säger att de upplever oro, ängslan och nedstämdhet 2014. Det är fler än 2008 och 2009, då 10 procent svarade att de gjorde det.

– Det jag själv tycker sticker ut i vår undersökning är ökningen av den egna upplevelsen av ohälsa, och att många tycker att de inte får ihop sitt liv idag, kommenterar Joachim Morath, vd för Feelgood.

Eftersom inte fler än tidigare – 70 procent – anger att de är stressade på jobbet funderar Joachim Morath över om det är kraven utanför arbetslivet som pressar många. Senare i höst kommer Feelgood att följa upp undersökningen med en djupare studie.