Moderaterna vill bryta det ”nya utanförskapet”, som partiledare Anna Kinberg Batra uttryckte det i dag i Almedalen.
Att öppna arbetsmarknaden för så många som möjligt är naturligtvis vällovligt.
Men de vägar som Kinberg Batra föreslår är i grunden samma vägar som samma parti misslyckades med under åtta år i regeringsställning.
Fientligheten mot facket och den svenska modellen har dock vässats ytterligare.
Platser på yrkesintroduktion ska kunna förbigå kravet på kollektivavtal, om inte parterna kommer överens.
Det ger en ytterligare försvagning av fackets ställning på svensk arbetsmarknad, vilket Kinberg Batra naturligtvis förstår.
Moderaterna vill också införa ett sjätte jobbskatteavdrag, även om de nu bytt namn på avdraget och kallar det för ”förstajobbetavdrag”.
Avdraget riktar sig mot dem med inkomst under 30 000 kronor i månaden, med fokus på löner mellan 13 000 och 19 000 kronor i månaden.
Effekten blir en press nedåt på redan låga löner i och med att arbetsgivarens kostnad för arbetskraften kan sänkas eller stagnera utan att den anställde minskar sin inkomst.
Även detta vet naturligtvis Moderaterna om.
Skattesänkningen gäller alla, även dem som har ett jobb och är inne på sin tionde anställning, och även dem som skulle ha blivit anställda även utan ett nytt skatteavdrag.
Förslaget är därmed samma andas barn som Alliansens ineffektiva sänkning av arbetsgivaravgiften för de företag som har unga anställda.
Det vill säga en mycket kostsam reform med ett stort mått av ”dödviktseffekt”, det vill säga bidrag som främst hamnar i arbetsgivarens fickor utan att skapa jobb.
Moderaternas nya jobbskatteavdrag tar hela nio miljarder kronor av de totalt tio miljarder som Moderaterna presenterade i dag i nya jobbsatsningar.
Att subventionera anställningar för dem med extra stora svårigheter kan förvisso vara ett effektivt sätt att ge dem arbetstillfällen.
Men då bör förslagen också riktas mot just dessa personer, med lönebidrag eller andra typer av individuellt anpassade subventioner.
Moderaterna väljer i stället att återigen subventionera hela branscher där merparten omfattar jobb som redan finns.
I andra änden skapar förslaget förstår också nedskärningar i välfärden, eller ”effektiviseringar” som Anna Kinberg Batra kallar det, när reformen ska finansieras.
Vilka delar av välfärden som den här gången ska ska få stryka på foten är dock oklart eftersom Moderaterna vill vänta till höstens budgetmotion innan de presenterar finansieringen av förslagen.
Det finns dock bra förslag i Moderaternas förslag. I snitt 900 miljoner kronor per år vill Moderaterna de närmaste åren lägga på att bygga ut komvux och yrkesvux.
Även Moderaterna inser alltså vikten av det livslånga lärandet och vikten av att hålla vidareutbildningar och komplementutbildningar öppna genom hela arbetslivet.
Här bryter man alltså trenden med nedskärningar på dessa områden som vi såg under Alliansens år vid makten.
Men Sverige och svensk arbetsmarknad behöver inte ett ytterligare jobbskatteavdrag.
