Hösten 1997 genomfördes ett seminarium om kvinnans roll i islam på ABF i Stockholm.
I panelen satt kvinnor från Iran som arbetade för kvinnors rättigheter i en religiös kontext.
Men på de första bänkraderna satt en annan grupp muslimer, de som inte ville att frågan över huvud taget skulle debatteras. En grupp som uppträdde väldigt aggressivt.
I en mild form kan man säga att de ville ”psyka” de kritiska kvinnorna genom sin närvaro och sina aggressiva inlägg. En man hade dock ställt sig vid sidan av scenen och på persiska upprepade han dödshot mot kvinnorna i panelen, med låg röst, men tillräckligt högt för att de skulle höra det. ”Du ska dö”.
Dödshoten var naturligtvis övertydliga i sin ambition att tysta kvinnorna, men de aggressiva personer som lagt beslag på de främsta bänkraderna hade samma ambition, att skrämma till tystnad.
I dag, 18 år senare, höll organisationen Expo ett seminarium i Almedalen om Sverigedemokraternas roll i en högerextrem kontext.
På de två främsta bänkraderna hade en stor grupp sverigedemokrater bänkat sig.
Deras inlägg och angrepp följde samma mönster som på ABF för så länge sedan. I en mild form kan vi kalla det psykning, naturligtvis utan dödshot. Dödshoten uttalas numera i stället av SD:s svans i anonyma sociala medier.
Men historien upprepar sig.
Syftet var både 1997 och 2015 att skrämma till tystnad.
Utan att veta det, och definitivt utan att vilja jämföras med islamska fundamentalister, talar Sverigedemokraterna samma maktspråk som just dessa muslimska fundamentalister.
Jimmie Åkessons tal på onsdagskvällen berörde inget av detta. I stället upprepade han sitt partis alla borgerliga krav och försökte samtidigt befästa bilden av SD som ”det enda oppositionspartiet”.
För att locka fler kvinnor påstod Jimmie Åkesson att kvinnor vinner på SD:s politik, ett påstående som klingar generande tomt efter att SD i åtta år i rad har röstat på budgetar som kraftigt ökat skillnaderna mellan kvinnor och män.
Men var detta verkligen ett parti som alla andra som åter tog säte i Almedalen? Där partiledaren pratade en halvtimme om föräldraförsäkring och framstod som en röst bland andra?
Nej, den fundamentalistiska livsnerven lämnar inte ett parti som inte respekterar demokrati.
”Ska vi stödja en regering aktivt eller passivt ska det bli en rejäl kursändring”, sa Jimmie Åkesson.
Vi har sett denna linje i SD förr.
Det främsta exemplet var när SD frångick all demokratisk praxis och röstade på Alliansens budget i enda syfte att blockera valresultatet.
Syftet var att tvinga 87 procent av väljarna att följa de övriga 13 procentens åsikter om invandringen.
Naturligtvis vet även Jimmie Åkesson att 87 procent är mer än 13 procent och att 13 procent aldrig blir en majoritet.
Men i sverigedemokratisk retorik är den ”tysta majoriteten” alltid Sverigedemokrater, även de som röstar på andra partier.
Även här har SD beröringspunkter med världens jihadister.
Det spelar ingen roll om SD får 6, 13 eller 20 procent. Sverigedemokraterna anser sig ändå alltid ha stöd i en smått metafysisk ”tyst majoritet”.
Därför behöver valresultat inte respekteras och partiet har lovat att blockera all demokrati så länge inte Sverigedemokraterna får igenom sin invandringspolitik.
En religiös fundamentalist kunde inte ha varit tydligare.
”Vi ska bli det största partiet”, fortsatte Jimmie Åkesson segervisst och fick det att låta som att partiet ensamt skulle vinna majoritet, med över 50 procent av väljarna.
Yttrandet är naturligt för en partiledare som ser sig som företrädare för ”den tysta majoriteten” det vill säga en företrädare för så gott som alla, åtminstone alla rättrogna. Och de övriga räknas ju liksom inte och ska definitivt inte få sätta käppar i hjulet för dem som vet sanningen.
Åsikter måste få brytas mot varandra och tas upp till debatt.
Men ett demokratiskt samhälle kan aldrig acceptera försök att tysta andras åsikter.
Den stora majoriteten muslimer förstår detta. Den stora majoriteten politiker förstår detta.
Men hur är det med Jimmie Åkessons SD?
Det är bara partiets ledning som kan avgöra om de vill värna demokratin eller om de i fundamentalistisk anda vill fortsätta skrämma meningsmotståndare till tystnad. Och låta partiets svans genom dödshot försöka tysta dem som fortfarande pratar.
Vill SD värna yttrandefriheten bör de sluta bete sig som en svensk förgrening av den religiösa extremism de själva så hårt fördömer.
