”Utan visstid stannar Sverige”, är den slogan som Arbetsgivarförbundet Visita har översållat hela Almedalen med i år.
Det är en slogan för sämre anställningsskydd, större osäkerhet och i förlängningen lägre löner.
Dagens visstidsregler ger nämligen en obehaglig slagsida i fördelningen av det som besöksnäringen drar in:
Medan den anställde bli lämnad ensam med sin osäkerhet om inkomst och anställning kan arbetsgivaren öka sina vinster med hjälp av visstidsanställningarna.
Eller vad sägs om att en arbetstagare tvingats rada 61 tidsbegränsade anställningar på varandra under en tidsrymd på knappat tio år – hos samma arbetsgivare.
Enligt Arbetsdomstolen är det helt i sin ordning, efter att alliansen gjort det lättare att anställa på det som i lagboken kallas ”allmän visstidsanställning”.
Allmän visstidsanställning innebär i praktiken att det inte behöver finnas något skäl alls till att arbetsgivaren väljer visstid i stället för fast anställning.
Det är också denna lag som öppnat för de allt vanligare sms-anställningarna.
Sms-anställningar i sin mest oansvariga funktion innebär att du inte har någon som helst rättighet till ditt arbete.
Du har endast en skyldighet att genast svara och hoppa in på några timmars eller en dags jobb så fort du får ett sms från arbetsgivaren om att du kan få jobba en stund.
Bara några tiotal meter från en av Visitas propagandaskyltar om att ”Utan visstid stannar Sverige” håller LO-TCO Rättsskydd ett seminarium om vad dessa ord betyder i verkligheten.
De konstaterar att antalet domar från Arbetsdomstolen gradvis har minskat.
Skälet är uppenbart. Är du utlämnad till att med som allra värst 15 sekunders (!) varsel behöva svara på ett sms om du vill ha ett inhopp är det inte riktigt läge att driva saken i domstol.
Några fler erbjudanden om jobb lär du knappast heller få om du går till facket och vill att arbetsgivaren ska stämmas.
Osäkerheten ökar, all risk som omgärdar verksamheten läggs ut på den tillfälligt anställde i stället för att – som det en gång var – tas av den företagsägare som startat företaget.
Osäkerheten och förlusten tas av den visstidsanställde – vinsten tas av företagsägaren.
I förlängningen blir det också svårare att upprätthålla en rimlig lönenivå. När du lätt kan bli av med det du har är det svårare att begära mer.
Visst fanns ”allmän visstid” långt innan Alliansen kom till makten 2006. Men när lagen ursprungligen infördes 1992 fick anställningstypen inte fortgå i mer än maximalt fyra månader och det måste alltid finnas ett objektivt skäl till att ha anställda med allmän visstid.
Alla sådana kringgärdande regler är nu borttagna.
Dagens allmänna visstid är en bastard i svensk arbetsrätt, fjärran från de vikariat och visstidsanställningar som alltid har funnits för att täcka upp vid föräldraledigheter, semestrar och tillfälliga arbetstoppar.
Hur ser det då ut inför framtiden?
Den rödgröna regeringen har visserligen lovat avskaffa eller förändra lagen om allmän visstid, men helst vill de att arbetsmarknadens parter ska komma överens på egen hand om hur de vill ha det.
Arbetsgivarparten Visita har nu i Almedalen sagt sitt:
”Utan visstid stannar Sverige”.
Någon större vilja att förändra någonting finns uppenbarligen inte hos Visita.
Visstid är för Visita en guldkalv som Alliansen skapat för att öka ägarnas vinster på bekostnad av de anställdas trygghet och i förlängningen de anställdas lönenivåer.
Om arbetsgivarna verkligen vill vara med och skapa ett tryggt samhälle för alla får de sluta skräpa ned i Almedalen med sina plakat och i stället börja diskutera hur vi skapar ett mänskligt samhälle.
I annat fall får regeringen inte vänta längre med att gå lagvägen.
