Hälsan avgör när vi går i pension

I mitten av förra seklet var det fem arbetande som försörjde varje pensionär. Snart kommer siffran att vara nere i två. Kerstin Nilsson har forskat på vad som får oss att stanna på jobbet eller gå i pension.

– Ålderspyramiden ser mer ut som en köttbulle än som en pyramid.

Det säger forskaren Kerstin Nilsson på Lunds universitet och Sveriges Lantbruksuniversitet som de senaste tolv åren forskat om äldre i arbetslivet.

Den demografiska utvecklingen har fått allt fler att prata om behovet av höjd pensionsålder – minns bara förre statsministern Fredrik Reinfeldts tal om att jobba till 75-årsdagen.

Men vad är det som avgör om man kan fortsätta arbeta efter uppnådd pensionsålder eller ej? Det har Kerstin Nilsson studerat, och hon presenterade resultaten på Forum för arbetslivsforsknings (Falf) årskonferens i Landskrona i förra veckan.¨

– Människor eftersträvar ett så bra liv som möjligt, säger hon. Vissa anser att de får det genom att fortsätta arbeta, andra genom att lämna arbetslivet. Det gäller att både kunna och vilja, men det är fler som anser att de kan fortsätta efter 65 än som vill göra det.

Hon har definierat nio faktorer som avgör beslutet om att gå i pension eller fortsätta jobba. Den viktigaste faktorn är känslan av hälsa/välbefinnande – mår jag bättre av att sluta eller av att fortsätta jobba? Därefter kommer i tur och ordning hur ekonomin, den sociala samvaron och möjligheten till meningsfull sysselsättning påverkas.

– Det saknas en medvetenhet om denna helhetsbild. I dag används mest ekonomiska incitament för att försöka straffa ut eller locka folk att stanna kvar, säger Kerstin Nilsson.

En vanlig invändning när det talas om att jobba längre är att många – i synnerhet bland LO-grupperna – inte ens orkar jobba fram till dagens pensionsålder. Även här anser Kerstin Nilsson att det saknas något.

– Både den fysiska och den psykiska arbetsmiljön måste bli bättre. Även om man försöker hitta nya lösningar tillkommer det nya problem. På byggarbetsplatser har man infört spikpistol, men magasinet väger mer än en hammare så det blir ändå en belastning.

– Samtidigt fortsätter stressen att öka, så där drar det åt helt motsatt håll. För vissa grupper kanske man inte alls kan senarelägga pensionen. Detta är något som vi nu ska forska vidare om, säger hon.

På Falf-konferensen uppmärksammades också några av den nya tidens arbetsmiljöproblem, till exempel så kallad cybermobbning – alltså kränkande handlingar huvudsakligen via e-post och sociala medier.

– Kommunikationen flyttas mer och mer från korridorer till digitala rum. Därmed tar sig också mobbningen nya uttryck, säger Rebecka Forssell, doktorand på Centrum för tillämpad arbetslivsforskning och utvärdering vid Malmö högskola.

Hon konstaterar att cybermobbning är ett nytt och växande problem på arbetsmarknaden. Den skiljer sig från annan mobbning genom att den kan ske under alla dygnets timmar och att avsändaren inte kan se mottagarens reaktioner.

Hennes studie visar att chefer i hög­re grad än andra utsätts för cybermobbning.

– Man kan reflektera över vad det beror på. Kanske suddar de digitala kanalerna ut de traditionella maktdimensionerna, säger Rebecka Forssell.

Bengt Rolfer