Avtalsformen gör ingen skillnad
Sifferlösa avtal eller centralt fastställda potter? Det ger inte olika löneökningar, och inte heller ger de olika konstruktionerna skilda utvecklingar för mäns och kvinnors löner. Det är snarare marknadskrafterna som styr.
På regeringens uppdrag har Medlingsinstitutet undersökt avtalskonstruktionernas betydelse för löneökningarna och för att minska löneskillnaderna mellan män och kvinnor. Resultatet presenteras i en rapport som heter Lönebildning och jämställdhet.
– Vi har inte hittat några avgörande skillnader mellan de olika avtalskonstruktionerna under åren 2009–2013. Och detta innehåller ingen bedömning som gäller i framtiden, säger Claes Stråth, generaldirektör på Medlingsinstitutet.
Han pekar även på att de sifferlösa avtalen inte slagit igenom på allvar under den tidsperioden.
Medlingsinstitutet har utgått från sju avtalskonstruktioner. Tre av dem är sifferlösa:
• helt lokal lönebildning
• lokal lönebildning med stupstock
• lokal lönebildning med stupstock och individgaranti.
Fyra av konstruktionerna bygger på centralt beslutade löneökningar:
• lönepotter utan individgaranti
• lönepotter med individgaranti
• generell höjning
• generell höjning plus lönepott.
LO-förbunden har nästan bara någon form av centralt avtalade lönepåslag.
Claes Stråth säger att skillnaderna inom de olika konstruktionerna är större än mellan de olika avtalsutformningarna.
– Det är framför allt marknaden som skapar skillnader i löneökningar. Det kan till exempel handla om att höja lönen för att kunna rekrytera sjuksköterskor. Vi pekar också på byggbranschens ackordslöner, men då är frågan om det handlar om marknaden eller om ökad produktivitet, säger Medlingsinstitutets generaldirektör.
Dessutom säger han att märket även slår igenom på sifferlösa avtal, eftersom det är känt och blir en utgångspunkt.
Läs också: