Almega anser inte att det finns något löneutrymme i den kommande avtalsrörelsen.

Arbetsgivarorganisationen tror inte heller på idén att ge extra stora lönehöjningar till eftersatta grupper. Och organisationen förespråkar ökad lönespridning och vill att duktiga städare ska kunna tjäna 35 000 kronor i månaden.

Jonas MiltonDet sa Almegas vd Jonas Milton då han besökte LO Mediehus. Han kom för att berätta om Almegas syn på den kommande avtalsrörelsen.

– Det finns inget löneutrymme och det hoppas jag att vi kan få förståelse för. De anställda har haft en bra löneutveckling med extremt bra reallöneutveckling. Nu finns det en irritation bland företagen eftersom de inte kan kompensera med ökade priser eller med ökad produktivitet, sa Jonas Milton.

Förväntningen att lönepåslag blir låga i den kommande avtalsrörelsen bidrar till att Almega ställer upp på arbetsgivarnas samordning och på att industrin ska sätta märket för lönerna på hela arbetsmarknaden, enligt Jonas Milton. Tidigare har Almega kritiserat märket för att lönehöjningarna blivit stora. Många av Almegas medlemmar har tyckt löneökningarna varit för dyra.

Under ett år tid har arbetsgivarnas organisationer diskuterat avtalsrörelsen och enats kring att industrin ska vara märkessättande. Dessutom vänder sig arbetsgivarna mot att inflationsmålet på 2 procent ska ligga till grund för lönehöjningarna i den kommande avtalsrörelsen. Arbetsgivarna vill i stället att den verkliga inflationen ska vara utgångspunkt för löneförhandlingarna.

Tidigare har inflationsmålet och produktivitetsökningen utgjort grunden när parterna ska diskutera löneutrymmets storlek.

Jonas Milton säger att arbetsgivarna genomgått en gemensam process och att man har en bättre sammanhållning än tidigare.

Därefter tog han upp de frågor han beskrev som stora och känsliga.

– Vi är principiella motståndare till att ge extra pengar till vissa grupper som finns i kvinnoyrken, hos Kommunal eller till lärarkåren. Vi tror inte ett smack på sådana satsningar. Vi vill i stället att lönen ska vara en effekt av arbetsprestationen och vi vill bland annat bygga upp ordentliga lönesystem.

Hans recept mot ojämställda löner är lönesamtal där en arbetsgivare måste motivera löneskillnader eller rätta till dem om de är felaktiga.

Almega anser att ingångslönerna är för höga.

– Vi vill inte sänka ungdomslönerna men vi vill heller inte höja dem utan låta dem ligga kvar för att göra det lättare för ungdomar och människor från andra länder att komma in på arbetsmarknaden.

Jonas Milton tycker att han har fått förståelse för resonemanget om ungdomslönerna och han tänker sig att det ska finnas en ordentlig lönekarriär för arbetare och det innebär att lönen ska kunna öka med bortåt 15 000 kronor.

– Varför ska en städare med erfarenhet inte kunna tjäna 35 000?

Han tänker sig också samma slags ökade lönespridning som en metod att motverka de tilltagande skillnaderna i samhället. Jonas Milton beskriver det som att akademikerna finns i toppen på löneutvecklingen och de är inte beroende av märket och har en god individuella löneutveckling. Näst bäst är det för yrkesarbetarna i industrin som lever med industrimärker. Och sämst ställd har de anställda i serviceyrken – i städbranschen, transportnäringen, handeln och inom hotell och restaurang. De har tarfifflöner och liten lönespridning.

Jonas Milton oroar sig för att utvecklingen ska dra isär detta mer och hans botemedel är lönesystem och ökade lönespridning.

Många av fackens krav har han liten förståelse för. Han säger att det skulle vara djupt olyckligt om de offentliga arbetsgivarna i SKL avtalar om heltid som norm. Han tycker inte de tillfälliga anställningarna är ett så stort problem som facken säger.

– Tillfälliga anställningar är en rätt bra inkörsport för många. Det funkar inte så tokigt. Det är lite väl mycket skrik om det här, men om någon motpart vill ta upp visstidsanställningar så måste vi så klart kika på det.

Dessutom tycker Jonas Milton att det är väsentligt att ändra på konfliktreglerna och las. Han anser att facken har för stor makt med dagens konfliktregler. Det måste enligt honom finnas proportionalitetsregler.

När det gäller anställningsskyddet vill han att anställningstiden ska få mindre betydelse och kompetensen större.