Med mopp och avslappningsknep

Städarna gör ju ingenting! Kollegan som utbrister sin ­irritation har inte koll på exakt vad Jelena Shafiq jobbar med. De känner varandra, men inte så väl, och håller på att byta om inför träningen.

Hon får förklara att städarna har olika uppgifter i olika rum. Och att de börjar klockan sex innan andra yrkesgrupper eller studenter har kommit till Kungliga Tekniska högskolan.

Efteråt bad kollegan om ursäkt, säger Jelena Shafiq, när den här arbetsveckan närmar sig sitt slut och hon skjuter iväg städvagnen med trasor, kemikalier, moppar och annat nödvändigt.

De professorer, lärare och studenter som finns i den byggnad som hon håller hus i, är nästan alltid trevliga och hjälpsamma. Emellanåt bär de 125-literssäcken åt henne till soprummet.

Hon är född och uppvuxen i Estland, men fick genom en rekryteringsfirma 2004 ett flyttstädningsjobb i Stockholm. Hon kunde varken svenska eller engelska, men sju privatlektioner i engelska var en god investering, säger hon.

Hon flyttade på grund av ekonomin, men väl på plats på andra sidan Östersjön blev hon snart uppsagd. Hon lyckades hitta ett annat städjobb, men fick aldrig någon ordentlig anställning och lönen uteblev. 2006 fick hon så jobb på KTH, där hon är kvar. Då tog hon också tag i svenskan på riktigt, gick med ordboken i fickan varje dag i fem–sex år.

Hon gillar att göra allt för att förbättra för kollegerna, och är skyddsombud. Som sådant vill hon inte bara förbättra ergonomin utan också höja statusen för yrket.

Hon har också gått företagets utbildning till hälsoinspiratör, och tipsar gärna om avslappning, stresshantering och träning.

– Det är bra att massera fingrarna, ett i taget. Både som avslappning och för att vi ofta får ont i fingrar och händer, säger hon.

Jag frågar om Jelena är nöjd med sitt val att flytta till Sverige, och tänker sig att stanna:

– Titta, säger hon och visar upp ringfingret där det glittrar.

– Jag gifte mig i helgen.