När en arbetare i stålindustrin kan få över 10 000 kronor i månaden i avtalspension måste en handelsanställd med samma lön nöja sig med drygt 4 000. Skillnaderna i pensionsvillkor ställer facket inför ett klassiskt dilemma.

Äntligen, utbrast de sju LO-företrädarna när reste sig från förhandlingsbordet i Svenskt Näringslivs lokaler på Storgatan i Stockholm.

I uppgörelsen, som blev klar en dag i april 2007, hade de och arbetsgivarna skrivit historia. Privatanställda arbetare skulle få lika stora inbetalningar som tjänstemännen till sina avtalspensioner. En gammal klassorättvisa var borta.

Men även om villkoren blev lika på pappret har städerskan och ingenjören inte samma förutsättningar att tjäna in pension. Det har blivit tydligt då förväntningarna på den allmänna pensionen fått skruvas ner, och människor måste arbeta allt högre upp i åldrarna för att få en rimlig pension.

Priset LO fick betala för pensionsuppgörelsen var att arbetare skulle börja tjäna in avtalspension först efter att de fyllt 25 år, precis som tjänstemännen. I praktiken missgynnar det arbetarna, som ofta börjar arbeta redan i 20-årsåldern, men i gengäld är utslitna flera år före 65-årsdagen.

Avgifterna till avtalspensionen är också konstruerade så att inkomster ovanför ett visst tak (i år ligger det vid 36 300 kronor per månad) ger oproportionerligt stora pensionsinbetalningar. Avtalspensionen förstärker därför skillnaderna i pension mellan hög- och låginkomsttagare, och mellan män och kvinnor.

Vad som sällan uppmärksammas är att skillnaderna i pensionsvillkor är stora även på helt vanliga LO-inkomster, som ligger under taket. Relativt starka LO-grupper, främst inom industrin, har förhandlat sig till pensionsförmåner utöver dem som avtalet mellan LO och svenskt Näringsliv föreskriver:

• 20 avtal om så kallad livsarbetstidspremie ger grupper av industrianställda extra pensionspremier på upp till fyra procent.

• Elinstallationsavtalet, Elektrikerförbundets största avtal, ger en procent extra i pensionspremie. Måleriavtalet ger 0,6 procent extra.

• De avtal om deltidspension som har tecknats inom industrin sedan 2013 (totalt 27 avtal) innebär att arbetsgivaren avsätter extra pengar till pensionen för att de anställda ska kunna gå ner till deltidsarbete de sista åren före pensioneringen. Men i många fall väljer de anställda att jobba kvar på heltid, och tar i stället ut pengarna i form av högre avtalspension när de fyllt 65.

Till skillnad från den ”vanliga” avtalspensionen tjänas dessa extra pensionspremier in från första kronan – här finns ingen 25-årsgräns.
– De fyra extra procenten vi får i livsarbetstidspremie ger mycket pengar, säger Malin Persson, försäkringsansvarig vid Järnbruksklubben på SSAB i Borlänge. En skiftarbetare som tjänar 400 000 kronor om året får 16 000 kronor extra inbetalt till pensionen varje år. Som det blir avkastning på.

Skiftarbete sliter. Ändå jobbar de flesta medlemmarna på heltid fram till ordinarie pensionsålder, enligt Malin Persson. Därmed blir deras livsarbetstidpremie en ren förstärkning av den ”vanliga” avtalspensionen.

En del vill trots allt trappa ner före 65-årsdagen. För att underlätta för dem har de anställda vid SSAB en särskild deltidspensionskassa. Genom ett gammalt lokalt avtal har de avsatt en del av utrymmet för löneökningar till kassan, samtidigt som företaget har skjutit till pengar. Deltidspension med stöd från kassan gör att fler orkar jobba fram till ordinarie pensionsålder utan att ta ut avtalspension.

Liknande förmåner finns på andra håll, till exempel för stuveriarbetare. Mönstret är tydligt: När tilliten till den allmänna pensionen sviktar går starka grupper före och sluter avtal som ger bättre skydd.

De allt mer kännbara skillnaderna i pensionsvillkor mellan medlemmarna kan tvinga LO att agera.
– Det är en fråga vi diskuterar, säger LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson. Men vi väntar in LO:s pensionsutredning innan vi tar ställning.

Facket kan gå två vägar. Antingen kräva förbättringar i Avtalspension SAF-LO i kommande avtalsrörelser, till exempel sänkt startålder. Eller lita på att politikerna ska förstärka den allmänna pensionen.
– Vilket vi väljer är en ideologisk fråga, säger Torbjörn Johansson. Förbättrar vi avtalspensionerna minskar trycket på bättre allmänna pensioner.

Det här är ett gammalt dilemma för facket. Men Håkan Svärdman, välfärdsanalytiker vid Folksam, tonar ner risken för att bättre avtalsförsäkringar skulle göra staten mindre intresserad av de allmänna försäkringarna.
– De flesta förbättringar i de allmänna försäkringarna har tvärtom börjat med förbättringar i avtalsförsäkringarna.

Det mest kända exemplet är ATP-reformen 1959. Den drevs fram av att arbetarna bara hade folkpension (som blev allt sämre), medan tjänstemännen fick mycket mer genom sina tjänstepensioner. Håkan Svärdman nämner också hur sjukförsäkringen förbättrades genom lagstiftning på 1960-talet, sedan LO misslyckats med att förhandla fram lika bra villkor för arbetare som tjänstemännen hade i sina avtal.

Ändå finns oron där. Medan många fackförbund har tecknat inkomstförsäkringar för att kompensera för en allt mer urvattnad a-kassa, har IF Metall låtit bli – just för att behålla trycket på staten att förbättra a-kassan för alla. Samma resonemang är giltigt för den allmänna pensionen, anser avtalssekreteraren Veli-Pekka Säikkälä.

– Det är den ena sidan. Den andra är att avtal som ger bättre pension höjer värdet av kollektivavtalen. Trycket hårdnar på att kollektivavtal ska finnas på varje arbetsplats.

– Jag anser att vi inte kan välja mellan att förbättra våra pensionsavtal och att kräva bättre allmän pension. Vi måste göra båda delarna.

Mårten Martos Nilsson

 

LÄS OCKSÅ

• SSAB-pensionären Kjell Eriksson: Livet har lekt sedan 61 års ålder

 

Kollektivavtalade pensioner i LO

• Avtalspension (ibland används ordet tjänstepension) är ett komplement till den allmänna, statliga pensionen som din arbetsgivare betalar om det finns kollektiv­avtal på ditt jobb.

• Avtalspensionen för privatanställda arbetare kallas Avtalspension SAF-LO och regleras i avtal mellan LO och Svenskt Näringsliv. Avtalspensionen för de flesta kommun- och landstingsanställda kallas KAP-KL eller AKAP-KL och regleras i avtal mellan Kommunal å ena sidan och Sveriges kommuner och landsting och Pacta å den andra.

• I april 2013 började hundratusentals arbetare inom industrin tjäna in deltidspension. Ännu är detta sparande litet, men på sikt ska det ge möjlighet att gå ner i arbetstid från 60 års ålder. Jobbar du heltid fram till pensionen betalas pengarna i stället ut som en förstärkning av avtalspensionen.

• Livsarbetstidspremie (LP) har sitt ursprung i den arbetstidsförkortning som fackförbundet Metall drev igenom i mitten av 1990-talet. I verkstadsindustrin fick de anställda en tidbank att spara ledigheten i. I bland annat stålindustrin, där skiftgång gör det svårt att förkorta veckoarbetstiden, fick de i stället extra avsättningar (premier) till avtalspensionen.