Röster från Pajala

”Jag blir kvar här i Pajala”

Madelén Jansson har fått nytt jobb. Som provanställd kör hon dumper i LKAB:s gruva i Svappavaara.

Hon flyttade från Stockholmsförorten Råcksta till byn Peräjävaara för att köra malmlastbil från gruvan i Kaunisvaara. Redan i Stockholm arbetade hon som lastbilschaufför.

– Jag såg en möjlighet att utveckla mig själv och lära mig att köra andra fordon också.

Och det har hon gjort. Hon har tagit jägarexamen och börjat jaga. Dessutom har hon lärt sig att köra riktigt tunga bilar, både 100-tonstruckar och
dumprar.

Lastbilarna som tog malmen från Pajalagruvan vägde 90 ton med last. Madelén Jansson berättar att det kräver en särskild körteknik eftersom den tunga lasten trycker på och att det gäller att sakta farten inför en kurva och kunna dra hela ekipaget genom kurvan.

– Halkan är annorlunda här. Här finns svartisen – den syns inte.

Hon trivdes med malmtransporterna. Sammanhållningen var bra. Och nu har hon skaffat sig ett nytt liv i Pajala.

– Jag blir kvar och här har jag hittat kärleken. Jobb finns alltid bara man letar ordentligt, säger hon.

»Det har varit en jävligt jobbig period«

Niklas Eriksson och Jan Niemi var ordförande och vice ordförande i gruvklubben. Båda är arbetslösa.

– Det var lite av en drömvärld att jobba på Northland. Man fick vara hemma och sova i sin egen säng, säger Jan Niemi.

Tidigare pendlade han till jobbet som borrare i gruvan i Malmberget. Han föredrar att jobba i ett dagbrott. Arbetet är lättare än i en underjordsgruva med en kilometer berg ovanför.

– Jag slutade i december. Det har varit en jävligt jobbig period. Jag försöker hitta ett jobb men det finns inte många att söka, säger Jan Niemi.

Niklas Eriksson är en av de verkliga veteranerna. Han jobbade åtta år åt North­land. Först med prospektering och då var han ordförande i Unionen. Senare bytte han till maskinförare och valdes till ordförande i IF Metalls klubb. Han säger att gruvan gav hela trakten liv.

– I korsningarna var man plötsligt tvungen att kolla så att det inte kom någon bil.

Båda tycker att Johan Balck, Northlands siste vd, var mycket bra. Hade han bara fått lite mer tid på sig kunde det ha gått bättre för företaget. De båda fackliga företrädarna tycker samtidigt att ledningen före Johan Balck starkt bidrog till företagets problem. De var inte heller särskilt intresserade av att informera de anställda om utvecklingen.

Båda hoppas att gruvan ska komma i gång igen. De är besvikna på politikerna, som de tycker borde göra något.

Helst av allt vill de ha nya jobb i Pajala men de söker också på annat håll – bland annat hos LKAB och Boliden. Men de vill bo kvar. De hör hemma i Pajala och kan tänka sig att pendla till jobb.

– Jag har varit till Luleå, men redan där tycker jag att det är för mycket folk och för stressigt, säger Niklas Eriksson.