Mer balans bland målarna

Kvinnor i vita fläckiga ställ blir en allt vanligare syn. Målaryrket är inte längre enbart för män. Och på Alviks måleri satsar ledningen extra på att ha fler kvinnor bland de anställda.

”Jargongen blir mildare när vi är ute på byggena”

Ella Andersson och Maria Regnhamn har aldrig ångrat karriär­valet. Och under sina år i yrket har de märkt att attityden till kvinnliga målare har förändrats.

Ella Andersson älskade att måla möbler på fritiden som tonåring. Då föreslog hennes pappa att hon skulle söka sig till målarprogrammet på gymnasiet. Nu, fyra år efter studenten, ler hon nöjt.

För Maria Regnhamn kom yrkes­valet som en blixt från klar himmel.
– Jag hade utbildat mig till ekonomiassistent men när jag stod på landstället och tapetserade slog det mig att jag ville bli hantverkare. Det tog två veckor från tanke till att jag började utbilda mig till målare.

Svenska Målareförbundet har cirka 14 900 medlemmar, varav närmare 9 procent är kvinnor. Enligt förbundet sker det en drastisk ökning av kvinnliga målare.
– Jag tycker att det är bra med fler tjejer i branschen för vi är mer noggranna och när vi kommer ut på byggen blir jargongen bland männen mildare. Men det finns gubbar som fortfarande kan undra vad fan man gör där och då säger jag ifrån, säger Ella Andersson.

Att deras arbetsgivare, Alviks måleri i Stockholm, satsar på fler kvinnliga medarbetare gör Ella Andersson glad.
– Vi stärks av att företaget tycker att vi är minst lika bra som killarna.

Maria Regnhamn instämmer. Hon hoppas på att få göra sitt gesällprov snart, efter 2,5 år som vuxenlärling.
– I och med att vi blir fler är det inte längre spännande med kvinnliga målare som det kunde vara när jag började som lärling.

Denna arbetsvecka ägnar sig Maria Regnhamn åt att renovera lägenheter i Hovstallet i Stockholm. Ella Andersson håller till i en kontorslokal vid Vikingterminalen i Masthamnen.

På frågan om det finns något som en kvinnlig målare inte klarar av på samma sätt som en manlig blir svaret ett rungande nej.
– Verktygen utvecklas och blir enklare och lättare, det är inte bara för att fler tjejer blir målare, utan för att det ska vara ergonomiskt bra. Dessutom tror jag att våra kroppar kommer att hålla längre, för vi bryr oss mer och sätter oss inte och fikar två gånger per dag och skaffar ölmage, säger Maria Regnhamn och skrattar.

Vad gäller ombyte på arbetsplatser ser hon heller inga problem.
– Ibland delar jag omklädningsrum med killarna, men nuförtiden ser företagen alltid till att det finns en separat bod för tjejer att byta om i eller duscha i om det efterfrågas.

Enda nackdelen som hon hittills upptäckt är de otympliga arbetskläderna.
– På killarna sitter de bättre, men det kommer väl att ändras med tiden. Ju fler kvinnor som blir målare, ju fler är det som efterfrågar figursydda tröjor och byxor.

Linda Flood

”Vi utvecklas mer med kvinnliga anställda”

På Alviks måleri i Stockholm vill ledningen öka mångfalden. Ju fler kvinnliga medarbetare, desto mer inspiration och utveckling i företaget.

Det menar Daniel Andersson, försäljningschef och delägare.

Samma förmiddag som Arbetet besöker Alviks måleri skriver en tjej på sitt anställningskontrakt. Nu består personalstyrkan av 118 anställda, varav 21 kvinnor.
– I dag tror jag att vi har hittat rätt tjej. Vi ser fram emot att hon ska börja jobba här, säger Daniel Andersson.

Han har arbetat i drygt 20 år på företaget som försöker öka mångfalden bland de anställda.
– Vi är helt klart på rätt väg och vi utvecklas mer i dag tack vare att vi ökat andelen kvinnliga anställda.

Daniel Andersson förklarar att han tycker sig se att de kvinnliga medarbetarna är mer förändringsbenägna och vågar testa nya saker, vilket får företagsledningen att tänka på nya sätt. Dessutom är de mer ärliga.
– Jag uppskattar rak kommunikation och att de säger till när de anser att något är dåligt. Då har vi möjlighet att ändra oss.

Att fler kvinnor söker sig till målaryrket tror han till viss del beror på alla inredningsprogram på tv som ökar lusten för renovering, däribland tapetsering och målning.
– Det är viktigt att förstå att målaryrket inte är så tungt som man kan tro, men man måste också förstå att det som visas i tv inte alltid är sant. Det gäller att ta hand om kroppen för att kunna arbeta länge.

Ett uttryck som Daniel Andersson återvänder till är ”röra om i grytan”. Genom att öka mångfalden försvinner den gamla jargongen i kåren och arbetet får nya infallsvinklar.
– Se på Glada Hudik-teatern. De gjorde en fantastisk resa och såg möjligheterna. Jag önskar att vi hade möjlighet att anställa en man eller kvinna med någon form av funktionsnedsättning. Vilka nya perspektiv det skulle ge.