Finlands val: Stimulans eller åtstramningar?
Finland. I helgen är det val i landet där det mesta pekar åt fel håll.
– Valrörelsen har handlat om den dåliga ekonomin och arbetslöshet, och mantrat den här gången har varit uttrycket ”låg konkurrenskraft”. Det har alla pratat om, säger Göran Djupsund, professor i statsvetenskap vid Åbo akademi.
I de flesta – 22 av 28 – EU-länder sjunker arbetslösheten nu. Ekonomin återhämtar sig. Det sker långsamt men det finns en ljusning.
I Finland är det tvärtom.
Där stiger arbetslösheten och statsfinanserna blir allt sämre. I februari var 9,1 procent arbetslösa, enligt Eurostat, vilket är nästan 1 procentenhet mer än förra året. (I Sverige är den 7,8 procent.) Den finska siffran är ingen katastrof och ligger strax under EU-genomsnittet för arbetslöshet. Den är ändå oroande eftersom tillväxtkurvorna pekar nedåt samtidigt som övriga Europa långsamt kravlar sig upp ur krishålet.
En förklaring till det finska läget är att Nokia kraschat rejält och att pappersindustrin går dåligt. Dessutom sjunker produktiviteten.
Ett mer långsiktigt problem är att befolkningen inte ökar. Låga födelsetal och liten migration gör att allt fler unga måste försörja allt fler äldre. EU:s konflikt med Ryssland har också drabbat flera finska exportföretag – särskilt inom livsmedelsindustrin – hårt.
Det går att lägga till fler saker på eländeslistan.
Missnöjet med den sittande samlingsregeringen är stort. De har misslyckats med att utföra en stor kommunreform som skulle innebära att många små kommuner slogs ihop. Inte heller statsbudgeten lyckades de hålla inom ramarna. Finland har i flera år agerat som rikshushållaren Tysklands lillebror. Då Grekland velat lånat mer från EU har statsministrarna från Samlingspartiet, motsvarade Moderaterna, krävt hårda garantier och pratat om vikten av budgetdisciplin.
Nyligen visade det sig dock att Finland själv bröt mot EU:s budgetregler, då underskottet i statens finanser blev högre än 3 procent förra året.
Valrörelsen har mest handlat om den svaga ekonomin. Statsminister Alexander Stubb, Samlingspartiet, tog nyligen hjälp av den svenska finansministern Anders Borg och presenterade en politik som gick ut på att sänka skatterna, genomföra avregleringar och”extremt måttliga löneuppgörelser”.
Till och med den fackliga centralorganisationen FFC, motsvarande LO, bedömer att löneökningarna de kommande åren blir mycket måttliga, oavsett regeringskonstellation.
– Blir det en högerregering med Centern, Samlingspartiet och Sannfinländarna kan det bli jättesvårt för oss i facket, säger Olli Koski, näringspolitisk chef på FFC.
Han är främst orolig för Samlingspartiets förslag att göra det lättare att säga upp unga, vilket de tror ska minska ungdomsarbetslösheten. Partiet vill även ha fler avtal på lokal nivå.
Centerpartiet, som troligen kommer att leda den nya regeringen, har dammat av en gammal metod för att lösa krisen. Partiledaren Juha Sipilä vill ha ett samhällsavtal där staten och parterna gör långsiktiga uppgörelser för arbetsmarknaden.
Efter valet ska arbetsgivarna och facket ta upp en lönediskussion i det så kallade sysselsättnings- och tillväxtavtalet som de slöt 2013. Nu är avtalet inne på sitt sista år och innan den 15 juni ska parterna ha kommit överens om löneökningarnas storlek.
– Socialdemokraterna vill att avtalet ska förlängas i flera år till, men allt beror på hur valresultatet blir, säger Olli Koski.
Erik Larsson
Jämt skägg i riktig regeringsrysare
Det finska valet ser ut att bli en riktig regeringsrysare.
– Det är djäkligt jämt skägg, säger statsvetaren Göran Djupsund vid Åbo akademi.
En sak är i alla fall klar. Centerpartiet lär bli det största partiet. Opinionsundersökningarna ger dem cirka 23 procent av rösterna.
Kampen om andra, tredje och fjärde plats är dock stenhård. Socialdemokraterna (SDP), Samlingspartiet och Sannfinländarna har alla ett stöd kring 17 procent var.
Så frågan blir hur den nya regeringskonstellationen ska att se ut. I dag leds Finland av en samlingsregering. Statsminister är Alexander Stubb från Samlingspartiet – motsvarande Moderaterna – som regerar tillsammans med SDP, Svenska folkpartiet och Kristdemokraterna.
– Men de har varit stora i truten, både Samlingspartiet och SDP, och kommit med grova anklagelser mot varandra. Det verkar som att de bränt alla broar till att kunna samregera igen, säger Göran Djupsund.
Dessutom har Centerpartiet seglat upp. Partiet gjorde ett svagt val förra gången men 2012 tog den framgångsrika IT-företagaren Juha Sipilä över och förtroendet för honom är stort.
De flesta analytiker tror att en regering kommer att gravitera runt honom på något sätt. Hur det ser ut beror på valresultatet. Finska medier spekulerar i många olika regeringslösningar. Den finska politiken har inte samma tunga blockinslag som i Sverige och uppgörelser över partigränser är vanliga. Om Samlingspartiet lyckas spurta och slutar som tvåa kan det bli en högerdominerad regering, eventuellt med stöd av Sannfinländarna, som är ett högerpopulistiskt och EU-kritiskt parti.
Samtidigt är Alexander Stubbs lösning på Finlands kris att sänka skatten, avreglera och genomföra strukturreformer. Det är många väljare kritiska till.
Centerpartiets förslag är i stället att regeringen ska sätta sig och förhandla med alla parter. Partiet vill dessutom sälja av en del statliga bolag och satsa pengarna – mellan 5 och 7 miljarder euro – på stimulanspolitik, alltså motsatsen till Stubbs åtstramningspolitik. Ett alternativ för Centern kan därför bli att i stället regera med SDP och Sannfinländarna tillsammans, eller välja ett av dem och sedan söka stöd från småpartierna.