Fena på jobbet
Norskt torskfiske ses som en förebild och efterfrågan på den miljömärkta fisken ökar. Arbetet följde med på skreifiske.
Det blå morgonljuset strax efter fem är det enda som lyser upp Vestfjorden när Junior sakta glider ut från fiskeläget Ballstad i Lofoten. Ägaren av 47-fotsfiskebåten är Børge Iversen som är född och uppvuxen på ögruppen vid Norges nordvästra kust. 58-åringen har fiskat sedan tonåren, och ”jobbat hela livet”. En vanlig arbetsdag börjar vid 04-tiden när Børge åker ut, oftast på egen hand, vittjar långreven som han lagt ut dagen innan och lägger ut nya. Tolv timmars arbetsdag, sex dagar i veckan. Om han är utsliten?
– Nej, jag njuter av friheten, naturen och den rena luften, säger han medan han vittjar den första linan som är 750 meter lång, och har 300 krokar med skalade räkor – saftiga munsbitar för en hungrig torsk.
En efter en kommer de upp på linan, till synes välmående och av varierande storlek, många över tio kilo. Rekordtorsken vägde över 40. Efter att ha vittjat den första linan är plåtflaket fullt med torskar – som Børge skär pulsådern av och därigenom tappar på blod så att ”köttets kvalitet blir bäst”.
Børge har sett en förändring till det bättre i fisket.
– Det finns mer fisk nu än när jag var liten. Det beror på att vi har förvaltat fisket bra, förklarar han.
Det norska torskfisket ses ofta som ett exempel på hållbart och lyckat fiske.
Med på båten denna morgon finns även Tor Bjørklund Larsen som är miljörådgivare för fiskarnas fackförening – Norges Fiskarlag. Hans organisation representerar 160 lokala fiskelag och 4 700 medlemmar, däribland Børge Iversen.
Tor berättar att det var skreifisket som från början byggde upp Norge, inte oljan som många tror. Men på 1980-talet ledde överutnyttjandet i Barents hav till att naturresursen kraschade. I samarbete med MSC (Marine Stewardship Council) certifierades torskfisket i Lofoten 2011. Hela fiskeflottan ingick – bland annat infördes regleringar i redskap och minimal fångststorlek ökades till 60 centimeter. Krafttag sattes in mot det illegala fisket, och i dag räknas det som obetydligt. En allt större medvetenhet hos konsumenter runt om i världen leder till större torskexport, och förra året ökade den med 20 procent.
– Vi ser rekordhöga fångster. Vi har inte haft så höga sedan andra världskriget, säger Tor Bjørklund Larsen.
Under de fyra timmar som vi är till havs drar Børge upp sammanlagt 1,2 ton torsk på egen hand, utan tillstymmelse till trötthet. Väl i land fortsätter hans arbete med att rensa fisken.
Vi åker vidare till fiskeläget Stamsund där leverantören Norway Seafoods tillverkar sina fiskprodukter av arter som torsk, sej och kolja. I fabriken förädlas 50–80 ton om dagen; 80 procent av produkterna är MSC-märkta. Torsk är den mest lönsamma arten.
– Den är en framgångssaga i Barents hav, förklarar inköpschefen Paul Hauan.
Helt klart är att konsumenterna vill äta hållbart fångad torsk.
– Ja, vi ser en positiv utveckling för MSC-märkt torsk från Norge, säger Sara Hjelm, pressekreterare på svenska Ica.
Johan Augustin
fiske
MSC
Marine Stewardship Council är en internationell icke vinstdrivande organisation som arbetar för miljömärkning av fisk- och skaldjursprodukter. För att få det blå MSC-märket måste fisket klara MSC:s miljöstandard. Utvärdering och certifiering av stort och småskaligt fiske sker kontinuerligt. Sedan 1999 är över 300
fisken certifierade eller på väg att bli. Över 100 arter och 10 procent av världens fiske ingår.
Lofotens fiske
Sedan vikingatiden har det bedrivits kommersiellt torskfiske kring Lofoten. I slutet av januari leker fisken i Nordostatlanten – Norska havet och Barents hav – som beräknas ha världens största torskbestånd. När torskarna simmar in mot kusten kallas de ”skrei”, vilket betyder skrida, och fångas i nät, på krok eller i snurrevad. Det magra och muskulösa köttet är särskilt fint och uppskattat.
Norge delar torskfisket i Barents hav med Ryssland och länderna har ett förvaltningssamarbete. I år är torskkvoten 900 000 ton, varav Norge får cirka hälften.
Hela det norska torskfisket blev MSC-certifierat 2011.