Gör arbetsmarknadspolitiken aktiv igen. Tillsätt en kommission som ska kartlägga behovet av och möjligheterna till mer arbetsmarknadsutbildning.

Karl-Petter ThorwaldssonDet är två krav från LO till regeringen i rapporten ”Vart är vi på väg?”, en genomgång av arbetsmarknadspolitiken förra året. Svaret är åt fel håll.

– Bara var fjärde krona till Arbetsförmedlingen används till aktiva, rustande åtgärder. Tre fjärdedelar används till passiva stöd, säger LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson.

Han betonar att resurserna finns. Arbetsmarknadspolitiken kostar drygt 60 miljarder om året. Därför behövs en kommission. Det är också en sorts svar på den borgerliga kritiken mot att regeringen lade ner översynen av Arbetsförmedlingen.

– Det är bättre att vi utreder hur vi snabbt ska komma till rätta med det slöseri med skattepengar som blir följden när pengarna går till passiva stöd i stället för aktiva åtgärder. Kommissionen ska arbeta skyndsamt. Arbetsmarknadspolitiken behöver ställas om nu, understryker Karl-Petter Thorwaldsson.

Nyligen kom Konjunkturinstitutets prognos som pekar på att blir ovanligt många nya jobb i Sverige under de närmaste två åren. Därmed bör Arbetsförmedlingens uppgift vara att matcha arbetslösa mot de nya jobben.

– Det vinner alla på. Då använder vi mer av skattepengarna till rätt saker i stället för till passiva stöd och någon timmes coachtid, som ändå inte funkar, tycker LO-basen.

Det här är LO:s andra rapport om arbetsmarknadspolitiken. LO-utredaren Linda Grape pekar på att politiken har lagts om under 2000-talet i allmänhet och under åren efter 2007 i synnerhet. Det har blivit mindre av aktiva åtgärder.

LO ställer ytterligare ett par krav för att lägga om kursen:

• Både jobb- och utvecklingsgarantin och jobbgarantin för unga bör rivas upp. Tidsgränserna ska bort. I stället ska fokus ligga på insatser som stärker kompetens och anknytning till arbetsmarknaden.

• Lönetaken för subventionerade jobb bör höjas kraftigt – från i dag runt 17 000 kronor i månaden till drygt 30 000 kronor, en bit över medellönen i Sverige. Nu klämmer Arbetsmarknadsförmedlingen in så många subventionerade jobb som möjligt i några få branscher, som hotell- och restaurang, städ och taxi. LO vill sprida de subventionerade jobben till fler branscher.

Dessutom vill LO ha ordning på arbetsmarknadspolitiken. Den ska skötas av staten, men i praktiken håller både kommunerna och parternas trygghetsorganisationer, som TSL och Trygghetsrådet, på med arbetsmarknadspolitik.

Gränserna är oklara. Kritikerna tycker att Arbetsförmedlingen ägnar sig åt arbetslösa med a-kassa. Då blir statistiken bättre, eftersom de står närmare arbetsmarknaden. Arbetslösa med socialbidrag får kommunerna ta hand om.

Kommunerna är påhejade av staten. 2013 beslöt riksdagen i bred politisk enighet, bara V emot, att göra socialbidrag till någon sorts a-kassa. Då blev det fritt fram för kommunerna att kräva motprestationer av alla som ansöker om socialbidrag.

Nu vill LO att Arbetsförmedlingen ska få ett tydligt övergripande ansvar för hela arbetsmarknadspolitiken.

Samtidigt ska den statliga politiken anpassas till behoven i olika delar av Sverige. Arbetsförmedlingen ska hjälpa arbetslösa från första dagen. Då måste insatserna anpassas till hur arbetsmarknaden ser ut.