Dags lyfta arkitekturen

Kortsiktighet och tunga ekonomiska krafter styr byggandet i dag, anser Mats Svegfors som skrivit rapporten Upplev kultur var dag, där han föreslår sätt att stärka arkitekturens ställning.

Men hur ska vi ha råd att satsa på god arkitektur?

– Det finns inget enkelt svar. Man måste titta på en livstidskalkyl, inte begränsande produktionskalkyler.

Ett problem ser han i boendeformen bostadsrätt, som byggherren bygger för att sälja direkt, till skillnad från hyresrätter som byggs med hänsyn till att de också ska förvaltas.

– Jag tycker att vi borde hitta en ny form, där de boendes självförvaltning går att kombinera med att byggherren står för långtidsförvaltningen.

En Sverigeutställning är inte bara ett kul och spektakulärt förslag, säger han. Han tänker sig en mångformig process där företag, arkitekter och kommuner systematiskt planerar på långsiktigt stadsbyggande och kanske en tävling där bästa stad blir huvudort.

Kunde vi ha stora visioner vid Stockholmsutställningen 1930 borde det också gå nu, när ekonomin är så mycket bättre, resonerar Mats Svegfors, som i förra veckan lämnade över rapporten till Kulturdepartementet.

– Jag står här i min lägenhet från 1951 på nedre Gärdet. Det är ingen överklassbebyggelse, men det är marmor i entréhallar och trappuppgångar, det är mahogny i innerdörrarna. Det låter väldigt exklusivt, men om man ser till livscykeln är marmor sannolikt det mest ekonomiska, säger Mats Svegfors.

Under 00-talet var han landshövding i Västmanlands län, och där var stadsplanering en av huvudfrågorna, säger han. Och så var han statssekreterare på bostadsdepartementet 1979–1981, under Thorbjörn Fälldins andra rege­ring.

Det han minns från den tiden är att staten avsvor sig möjligheten att påverka planläggningen, vilket han ser som problematiskt. Det gjorde att kommunerna fick mer makt, men blev svagare i striden mot starka ekonomiska intressen, när staten inte längre fanns där och kunde ställa motkrav, säger han. Det var också då som de enskildas besvärsrätt mot plan- och bygglagen utvidgades, vilket är en av anledningarna till att det nu är så dyrt att bygga, säger han.

Frågorna om form, arkitektur och stadsplanering har han burit med sig genom livet.

– Jag är en varm anhängare av marknadsekonomi, men jag inser hur starka de ekonomiska intressena är. Stat och kommun ska sätta ramarna för samhällsutvecklingen, säger han.

Värst blev det när kommunerna och byggföretagen – staten och kapitalet – styrde tillsammans, som under rekord­åren, anser han. Då tog Sveriges arkitekturs storhetstid definitivt slut.

Men nu då, inte gör vi väl om miljonprogrammets misstag? Jo, och nej, svarar han.

– Nu är det bara kapitalet, nästan bara kapitalet, som styr. Det storskaliga stadsbyggandet är handelscentrum utanför städerna, säger han och hänvisar till sin tid som landshövding i Västerås, då Ikea först etablerade sig öster om staden, för att sedan bygga nytt väster om staden.

– Då flyttade allt med. Kommunerna är bara med och betalar gatubyggandet, om man hårdrar, säger han.

– Men vad gäller bostäder så är vi i grunden inne i en mer positiv riktning, det byggs rätt mycket bra och med god stadsplanering. Nästan bara i storstadsregionerna, säger han, men ger i rapporten exempel på ett spektakulärt hus i Örnsköldsvik, av arkitekten Gert Wingårdh.

I rapporten beskrivs tre regioner, Dalarna, Västernorrland och Örebro län. Landstinget i Dalarna har skrivit in arkitektur och design i sin kulturplan, vilken reglerar områden där stöd från Statens kulturråd kan sökas. Mats Svegfors föreslår i sin rapport att andra län följer efter. Han föreslår också obligatoriska länsarkitekter med forskningsanknytning. Och en bättre samverkan mellan stat och kommun genom regionerna.

I rapporten tas Dalarnas formmässiga kännemärken – dalahästar, kurbitsar, röda stugor – upp som en styrka. Men också som att traditionen kan innebära begränsningar och göra det svårare att etablera nytänkande.

Theresia Holmstedt Jensen som är projektstrateg på landstinget Dalarna säger att det viktigaste i fråga om arkitektur är ”mod”.

– Att man vågar göra det här lite mer spektakulära och tänja på gränserna.

I Falun behövs det fler hus och hon skulle gärna se höga trähus, som hon sett i Umeå.

– Det skulle passa här i dalaskogarna, att ta tillvara träet.

Som en modernisering av de röda stugorna?

– Ja, i rapporten finns ett rött modernt hus, Fiskarhedenvillans ”Tind”. Något i den stilen kunde vara kul att se som ett högre hus.

LÄS OCKSÅ

Läs hela serien Bostadsrätt 2.0