På skuggsidan av arbetslinjen

Elise Karlssons nya bok Linjen ges ut på Natur och kultur i nästa vecka. Det är författarens tredje bok, efter böckerna Lonely Planet och Fly. Linjen är en stilla uppgörelse med arbetslinjen i prosaform. En absurd betraktelse över vad osäkra arbetsvillkor gör med oss. Boken följer den mycket karriärs­inriktade men samtidigt livrädda huvudkaraktären Emma, som kryssar fram, och helst uppåt, i den osäkra tillvaron på ett bokförlag. Hela hennes liv, till och med kärlekslivet, utspelar sig på arbetsplatsen.

– Jag har funderat mycket över hur samhället har blivit allt mer uppdelat mellan dem som är innanför och dem som är utanför. Arbetet blir en väldigt tydlig del av det. Det är de som har fasta anställningar, och så är det alla vi andra som försöker orientera oss på olika sätt, på arbetsmarknaden och utanför den, säger Elise Karlsson.

Vad avgör vem som är innanför och utanför?
– Det är en flytande gräns. Min bok handlar om Emma, som älskar att arbeta. Hon har arbetat väldigt hårt tidigare, men är arbetslös och utanför arbetsmarknaden under en längre tid. Sedan får hon ett jobb, men kan ändå inte känna sig säker. Hon känner att hon måste kämpa för att hålla sig fast, säger Elise Karlsson.

Det är ett perspektiv som hon bär med sig, även när hon har fast anställning och sitter ganska tryggt?
– Hon har den rädslan redan från början, och senare bekräftas den när det blir nedskärningar. Den rädslan är inbyggd i samhället nu. Under de senaste åtta åren så har det funnits en tydlig idé om att skapa osäkerhet genom att ta bort system för att folk ska kunna känna trygghet. På så sätt tänkte man sig att folk skulle motiveras till att arbeta, säger Elise Karlsson.

Men din huvudkaraktär Emma är ju ett exempel på att det fungerar, i och med att hon arbetar så hårt?
– Ja, hon är väldigt motiverad. Läsaren får läsa in sin arbetskritik själv. Jag ser andra filosofiska aspekter. Arbete ger livet mening på en massa olika sätt. Men det som Emma saknar är sakerna som finns utanför. Hon kan inte riktigt själv hitta meningen utan arbete, säger Elise Karlsson.

Hur kommer det sig att du placerade henne på ett förlag för självhjälpsböcker?
– Det blir meta. Hon arbetar med böcker som andra företag köper in, som delvis handlar om arbete, men också självhjälp i bredare mening. Under en period läste jag en mängd självhjälpsböcker för att jag skrev en artikel och började fundera, vad gör det med människor att läsa den här typen av litteratur?

Vad är det som gör att din huvudkaraktär hela tiden upplever att hon hänger löst, trots sin klättring uppåt?
– Det har delvis att göra med hennes bakgrund i en förort med dåligt rykte. Hon vill inte att folk ska höra talas om det, eftersom det kan bli ett tecken på att hon inte passar där inne.

– Många går och håller igen på olika berättelser om sig själv. Att de kommer från landet eller har en arbetarklassbakgrund, eftersom de har känslan av att det kan göra dem till några som inte är en del av samhället.

Jag fastnade för en rad i boken, där det står ”Att arbeta är att acceptera den plats man placerats på i hierarkin.”
– Jag håller på att läsa Roland Paulsens senaste bok Vi bara lyder som handlar om Arbetsförmedlingen (Recension i förra veckans arbetet, red.kom.). Den handlar om lydnad, att acceptera ett system som ständigt tillämpas uppifrån. De anställda försöker hitta skäl till varför det är okej att utföra saker som de egentligen inte tror på. Skulden förflyttas, vems fel är det att det ser ut på ett visst sätt, när ingen tycker att systemet är bra, säger Elise Karlsson.

Det absurda är hela tiden närvarande i boken. Företaget som din huvudkaraktär arbetar på är nästan som en parodi på ett modernt företag?
– Jag tycker att arbete ofta är absurt. Nedskärningar till exempel, som när alla i boken hela tiden äter tårta när någon tvingas sluta. Tårtan associeras till slut med något dåligt.
– Men när Roland Paulsen i sin bok beskriver faktiska situationer på Arbetsförmedlingen så blir det för absurt. Jag skulle inte kunna använda dem utan jag får jobba selektivt, säger Elise Karlsson.

Arbetet som Emma utför är inget typiskt otryggt jobb, eftersom hon egentligen har ett prestigejobb i förlagsbranschen. Men i dag blir allt fler branscher otrygga oavsett pres­tige, hur tänker du kring det?
– Jag skriver ju om det för att jag själv rör mig i medie- och kulturbranschen. Det finns rent materiellt mycket värre situationer att vara i. Men jobb handlar också om känslor. Hur det känslomässigt känns med otrygghet och hur det påverkar våra val, säger Elise Karlsson.

Du är själv litteraturkritiker utöver att vara författare. Det är ganska typiskt för hur media- och kulturbranschen ser ut, att du har så många roller?
– Ja, och jag har precis bytt jobb igen i veckan, säger Elise Karlsson.

Sanna Samuelsson