Facket vann striden om arbetskläderna

Arbetsmiljöverket har inte förstått arbetsmiljölagen. Det är kontentan av en ­kammarrättsdom som ger facket rätt om vem som ska betala hemtjänstens arbetskläder.

Självklart arbetsgivaren, slår kammarrätten i Göteborg fast. Kostnaden för att tillhandahålla arbetskläder bör omfattas av ”arbetsgivarens arbetsmiljöansvar”.  Alternativet, konstaterar rätten, är att arbetstagarna betalar för kläderna, vilket ”inte är en obetydlig merkostnad”.

Kommunals huvudskyddsom­bud Jeanine Lundmark och Monica Smid­je krävde att Arbetsmiljöverket skulle förelägga Malmö att bekosta personalens arbetskläder i hemtjänsten. Det blev avslag, först från verket, och sedan från förvaltningsrätten som de hade överklagat verkets beslut till.

Nu får de rätt av kammarrätten som ger både Malmö stad, Arbetsmiljöverket och förvaltningsrätten bakläxa i hur arbetsmiljölagen bör läsas och tolkas.

Visserligen står det inte uttryckligen i arbetsmiljölagen att arbetsgivaren ska betala arbetskläderna, men i förarbetena till lagen finns en uttalad princip som säger att ”kostnaden för arbetsmiljöförbättrande åtgärder ska bäras av arbetsgivaren”, konstaterar rätten.

Sammanfattningsvis slår domstolen fast: Arbetsmiljöverket har inte haft fog för att avslå skyddsombudens krav på att arbetsgivaren ska bekosta hemtjänstpersonalens arbetskläder.

– Det här är en mycket bra och viktig dom, konstaterar Henric Ask, jurist vid LO-TCO rättsskydd som för skyddsombudens talan. Vad jag vet har kostnadsfrågan inte tagits upp i någon annan domstol tidigare.

Domen innebär en viktig seger för Kommunal mot Malmö stad, där ett tiotal skyddsombud tidigare fått avslag på samma krav. Men den har också stor betydelse för hur striden om arbetskläder i hemtjänsten kan sluta i ett stort antal kommuner runtom i landet.

– Det här är en unik dom som kommer att bidra till en bättre arbetsmiljö för de anställda och till en minskad smittspridning i samhället. Vi utgår ifrån att arbetsgivarna tar sitt ansvar för arbetsmiljön och att anställda i hela landet ska ha rätt till arbetskläder, säger Ann Georgsson, ombudsman med ansvar för äldreomsorgen.

Rätten till arbetskläder i hemtjänsten har varit ämnet för minst ett dussin mål i förvaltningsrätter runtom i landet som kommit fram till helt motstridiga slutsatser.

Som Arbetet skrivit tidigare var det i maj 2012 som Arbetsmiljöverket för första gången krävde arbetskläder i hemtjänsten. Kommunals skyddsombud Madeleine Karlsson i Leksand hade tröttnat på alla löften om arbetskläder som aldrig infriades. Hon gick till Arbetsmiljöverket och fick igenom sina krav med stöd av arbetsmiljölagen.

– Jag blir jättelycklig när jag läser domen från kammarrätten. Den säger precis samma sak som jag sade till arbetsgivaren för tre år sedan, nämligen att arbetskläder är en rättighet för personalen och en säkerhet för de äldre.

Till en början sade arbetsgiva­ren, Leksands kommun, att Madeleine Karlsson och hennes ar­betskamrater skulle få sina arbetskläder. Det skulle visserligen kosta runt fem miljoner kronor, men det priset var kommunen villig att betala.

Men när arbetsgivarorganisationen Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) insåg att beslutet kunde bli vägledande i hela landet och att det skulle kosta kommunerna skjortan, backade Leksand och gick vidare till förvaltningsrätten.

Just nu väntar landets första mål om arbetskläder i hemtjänsten på ett avgörande i Högsta förvaltningsdomstolen. Därför är sista ordet i striden om hemtjänstens arbetskläder inte sagt ännu.

– Jag vet inte vilken makt SKL har över Malmö stad, men det är djupt tragiskt att SKL inte tagit sitt ansvar för de anställdas trygghet och de äldres säkerhet, säger Ann Georgsson.

I samma veva som Leksand överklagade Arbetsmiljöverkets beslut satte Kommunal i gång en kampanj där samtliga skyddsombud inom hemtjänsten uppmanades att följa Madeleine Karlssons exempel.

Sedan dess har anmälningar från skyddsombuden haglat in till Arbetsmiljöverket. Men i många fall har det blivit avslag, vilket har förvånat skyddsombuden eftersom deras anmälningar var identiska med Madeleine Karlssons.

Vad skyddsombuden inte viss­te var att Arbetsmiljöverket efter Kommunals kampanj hade fastställt en intern policy för hur frågan skulle hanteras framöver.

I klarspråk säger policyn att verkets jurister och inspektörer ute på distrikten får ställa krav på arbetskläder i hemtjänsten, men inte vem som ska betala – arbetsgivaren eller arbetstagarna.

Därför har alla skyddsombud som tagit upp kostnadsfrågan i sin framställan fått avslag från myndig­heten. De som inte gjort det har fått igenom sina krav. Ibland handlade det om ett och samma skyddsombud, som först fått avslag och kort därefter bifall i ett separat beslut.

Det gjorde att många skyddsombud hade svårt att hänga med i Arbetsmiljöverkets turer. Det var exakt vad som skedde i Malmöfallen som nu slutat med en seger för skyddsombuden.

Läs också:

• Sex domar går på fackets linje