Ester har fått nog av svältlöner

Evald Lass kör lyxbussen till Tartu där inte bara passagerarna har det lite bättre. Han har minst nio kronor mer i timmen i lön än kollegorna i andra bussar. Som ­klubbordförande kämpar han för att höja andras löner. På söndag är det val, och levnadsstandarden är en viktig valfråga.

På vägen till Tartu möter Evald Lass buss efter buss och hälsar noga på varje.

På en står det Sebe, på en annan Simple, på en tredje GoBus. Bara på en står det Lux Express precis som på Evalds egen.

– Men alla är mina kollegor. Och alla borde vi ha en rimlig lön, säger Evald som är klubbordförande för transportfacket Etta i koncernen Mootor Grupp.

På den moderna busstationen i Tallinn annonseras avgångarna till estländska städer som Tartu, Pärnu och Narva. Andra linjer går till grannländernas huvudstäder Riga och Vilnius eller till S:t Petersburg och Warszawa.

Priskonkurrensen är hård. I Evalds buss sitter passagerare som betalat en hundring för resan till universitetsstaden Tartu. Sebe är billigare, och Simple Express kostar bara 56 kronor för samma sträcka.

Alla ägs de av Mootor Grupp. Men förarna har olika lön.

Som Lux-chaufför har Evald 47 kronor i timmen efter skatt. Det är han nöjd med.

– Vi är de bäst betalda bussförarna i hela Estland, säger han.

Står det Sebe på bussen har chauffören 38 kronor i timmen. Hör bussen till GoBus eller Atko är lönen 28 kronor i timmen.

– Det går inte att arbeta för det. Där kör pensionärer, jag vet de som är 74 år, och andra som sliter 280 timmar i månaden, säger Evald Lass.

Det blir ändå bara 7 840 kronor i månaden i lön.

– Får det här fortsätta så riskerar vi att slås ut av lågprisbolag vid nästa upphandling. Det förstör branschen. Ingen vill köra för så låga löner, de unga åker till Finland så fort de fått lite vana.

Evald Lass älskar verkligen sitt jobb. På hemsidan till Eesti Bussi­juhtide Ühing, en yrkesförening där han också är ordförande, står det: ”Ett kall, inte bara ett yrke”.

I början av 1990-talet drev han egen rörelse.

– Men jag sålde bolaget. Hellre en bra arbetare i ett stort bolag än misslyckad företagare.

Evald Lass är mycket samarbetsinriktad gentemot sin arbetsgivare. Lux Express kör bara långdistanslinjer där prissättningen är fri. Problemet är lågpriskonkurrensen vid kommunala upphandlingar av linjetrafik. De låga lönerna smittar av sig på resten av branschen. I oktober hölls en varningsstrejk i Tartu och Pärnu.

Men när bussen nu närmar sig Tartu så syns inte en tillstymmelse till strejk. De första passagerarna ska av vid universitetet och Evald går först ut ur bussen för att leta upp deras bagage.

Vid busstationen töms bussen och Evald har två timmar på sig att pusta ut. Väntetiden mellan turerna är betald arbetstid, men dagens schema är tufft.

Klockan fyra kör han tillbaka till Tallinn med 42 passagerare ombord. Sen är det ytterligare en och en halv timmes väntan innan Evald Lass styr mot Narva i öster.

– Där går jag och lägger mig vid halv tolv i bolagets lägenhet. Sen ska jag köra tillbaka i morgon klockan nio.

Börge Nilsson/Textra

Läs också:

• Krisen avklarad – nu vill facket se lönelyft