Kriget har slagit hårt mot Ukrainas ekonomi. Men förfallet började långt tidigare.

Ekonomer är rätt ense om att de dryga två årtionden som gått sedan Sovjetunionens fall har passerat utan att några ekonomiska reformer har gjorts som kan effektivisera Ukrainas ekonomi. Medelukrainaren beräknades i höstas vara 20 procent fattigare än vid Sovjetunionens upplösning, enligt en artikel i Economist november 2014. Kontrasten är stor till exempelvis Polen.

Förra året krympte Ukrainas ekonomi (BNP) med omkring tio procent och inflationen i år tros bli 27 procent.

IMF utlovade en räddningsaktion våren förra året och för ett par dagar sedan presenterade de ännu ett räddningspaket. Men Ukraina behöver mer än tillfällig hjälp av det slag som IMF kan ge.

Illa planerade, orättvisa privatiseringar skapade en oligarkklass som har lagt en stor del av landets tillgångar under sig. Korruptionen sitter djupt. När världens länder rankas i det här avseendet hamnar Ukraina i bottenskiktet.

Korruptionen påverkar också viljan att betala skatt. De flesta ukrainare får åtminstone en del av lönen i handen, ett sätt för företagen att undvika skatt.
Kriget har med andra ord förvärrat en redan allsidig ekonomisk röra.

Donetsk och Lugansk, där striderna varit som hetast, beräknades före kriget svara för 16 procent av landets BNP, men en betydligt större andel av exporten.

En stor del av industrin – och 95 procent av kolproduktionen – finns i de här två länen. I början av hösten 2014 hade industriproduktionen fallit med 85 procent i Lugansk och 60 procent i Donetsk. Sedan dess har förödelsen tilltagit. Samtidigt faller produktionen även i resten av landet.

Även statsskulden är ett växande problem. Hösten 2014 uppgick den till 70 procent av BNP, enligt IMF. Det är visserligen betydligt mindre än Greklands skuld men då har IMF räknat med produktionen i Lugansk och Donetsk i BNP. Det närmaste året förfaller flera lån till betalning, bland annat lån till Ryssland, och Ukraina skulle ha mycket svårt att betala på egen hand.

För att klara situationen försöker regeringen pressa ner de offentliga utgifterna. Pensioner och andra ersättningar höjs inte i takt med inflationen, fonden för arbetslöshetsersättning är kraftigt underfinansierad trots att arbetslösheten stiger. Samtidigt är en stor mängd offentliga jobb ”under översyn” (en miljon jobb enligt Economist) vilket är ett annat sätt att säga att de kan avslutas. Byråkratin i landet är omfattande och produktiviteten är låg inom såväl förvaltning som industri.

Åtstramningar och arbetslöshet gör dessutom att konsumtionen faller. Risken är uppenbar för en djup ekonomisk depression, med mänskligt lidande och politisk oro som följd.

Behoven av investeringar är samtidigt stora. Infrastrukturen är dålig och mycket har förstörts under kriget. Effektivare energianvändning skulle kunna göra Ukraina oberoende av gas från Ryssland, men kräver investeringar i bättre isolerade hus och nya ledningar i stället för gamla som läcker.

Kriget har alltså gjort situationen akut – men oförmågan att bryta korruptionen, få människor att betala skatt och investera i infrastruktur har varit densamma under en rad regeringar. Inte heller den nuvarande regeringen under premiärminister Jatsenjuk ger hopp om några effektiva reformer, anser chefen för tankesmedjan Fonden för ukrainsk politik Konstantin Bondarenko.