Med en halv miljon före i kön

BOSTADSRÄTT 2.0. Ingenstans i Sverige är det svårare att hitta bostad än i Stockholm. Arbetet mötte några som jagar bostad – och några som hittat hem.

”I dag har vi hjälpt 38 kunder att hitta hem.”

Så står det på väggen i Bostadsförmedlingens lokal på Fleminggatan i Stockholm. Där står några datorer, men lokalen är tom, tills några personer droppar in den här fredagsförmiddagen.

En 20-årig man letar studentbo­städer.

– Bostadssituationen är korrupt. Det är för jävligt. Inom andrahandsuthyrningen höjer de hyrorna ju fler som hör av sig. Först kan hyran ligga på 6 000 kronor om man ringer på dagen, på kvällen har den höjts till 10 000 kronor för att någon har varit beredd att betala mer. Eller så vill de bara ha företag, eller folk som är över 20 år. Enda lösningen är fler hyresrätter, säger han, som vill vara anonym.

Ett par får pappersblanketter och fyller i ansökan för att ställa sig i kön.

De kommer att ha nästan en halv miljon människor före i kön. Men som personalen säger, ibland går det snabbare. Särskilt för dem som har pengar till höga hyror, eller kan tänka sig att bo utanför kommungränsen.

Frågan: Hur ser din bostadssituation ut?

Lina Nyberg, bor i bostadsrätt på Södermalm.

Hur kommer det sig att du bor där?

– Jag och min man hade en mindre lägenhet, men när vi fick barn behövde vi en större och köpte en ny. Det svåra är den första lägenheten.

Hur fick du pengar till insatsen på den första lägenheten?

– Dels sparpengar, dels lån av föräldrarna, ett lån som sedan efterskänktes. Så nu bor vi ganska ”billigt”, med två heltidsarbetande. Det är den så kallade bostadskarriären. Man måste komma in. Jag hörde just några som pratade om en lägenhet här, 40 kvadratmeter för tre miljoner. Det är inte klokt, men många vill ju bo här. Och de som har fått en hyresrätt håller på den.

– Det trodde jag inte när jag var liten. Jag funderade på om jag skulle hitta jobb, om jag skulle hitta någon att gifta mig med, men att hitta någonstans att bo – det funderade jag aldrig över.

– Jag tänker på min mamma som har en villa i Skellefteå. Om hon skulle sälja den och flytta hit skulle hon inte få någonting.

Åsa Zetterberg, bor i villa.

Hur ser din bostads­situation ut?

– Jag bor i villa och har just köpt en bostadsrätt.

Vad ska du ha den till?

– Till mina barn, för framtiden. Jag har tonåringar. Vi kan ha den som en utslussningslägenhet för dem, men ska hyra ut den först.

Hur ser du på bostadssituationen i Stockholm i stort?

– Den är rätt hopplös. Svår. Det är brist på bostäder och dyrt. Jag var med om en ombildning för 20 år sedan. Men nu är det jättesvårt för unga att få en bostad. Vi hade pengar över och ser lägenheten som en investering. På ett sätt möjliggör vi också för någon att hyra som inte har råd att köpa. Men det är ju ingen samhällslösning. Barnen behöver ta ansvar själva, det är också viktigt.

Therese Järnankar, bor i en stor tvåa på Kungsholmen.

Hur kommer det sig att du bor här?

– Innerstan är bäst. Som norrlänning så ville jag in i Stockholm. Jag såg inte förorten för mig, jag ville bo här och har lyckats med det. Jag bodde några år i hyresrätt längst ut på gröna linjen först, i Hässel­by gård. Det var 1994, då tog det ett halvår att få en lägenhet, och jag fick stå i kö när jag fortfarande bodde i Norrland. Vi har gjort en målmedveten bostadskarriär, det är inget som bara kommer till en.

Vad kostade er lägenhet?

– 4,4 miljoner, för sex år sedan. Men det är en stor tvåa på 85 kvadratmeter. Ränta och avgift blir runt 8 000 kronor, det är väl rimligt. Plus amorteringar. Jag kan inte klaga, över att ha en stor fin lägenhet mitt i stan. Hyreslägenheter är inte lika ekonomiskt, men bostadsrätt är ju inte ett möjligt val för alla.

Michael Chang, har en hyresetta på Thorildsplan.

Hur är bostadssituationen i Stockholm?

– Det är kris. Jag har kompisar i Norsborg som hyr en etta för 6 000 kronor. Jag känner flera som gråter över situationen. Som får lov att bo en vecka här, en vecka där. De har panik. Och alla har inte råd att köpa en bostadsrätt, det är löjliga priser. Det börjar likna London, där är det helt galet.

Hur är det för dig?

– Det är kämpigt. Jag har stått i kö i sex år, men när jag söker hyresrätter i bostadskön hamnar jag på plats 200. Eller 400. På lägenheter i Uppsala hamnar jag på plats fem, eller tio, men det funkar inte för mig att bo där. Jag jobbar i Stockholm, är egenföretagare och importerar frukt från Afrika till Sverige. Jag avvaktar med att köpa, kan inte göra det nu i alla fall. Men de tvingar en att köpa lägenheter fast man inte har råd. Så sitter man där med skulder, de vill att man ska ha skulder.

Vilka är de?

– Riskkapitalister. Politiker – eller de som styr över politikerna. De som tjänar pengar.

Vad vore en rimlig bokostnad?

– 5 000–6000 kronor. En vanlig arbetare får kanske 18 000 kronor eller 20 000 kronor i månaden och det ska räcka till mycket.