Slaget om verklighetsbilden
Avtalsrörelsen 2016 har startat tidigt, tidigare än vanligt.
Det är slaget om verklighetsbilden som inletts. Någon annan slutsats är svår att komma fram till när de privata arbetsgivarna redan nu definierar utrymmet för löneökningar flera år fram i tiden.
Trots att det inte finns några lönekrav framförda, inga prognoser om den ekonomiska utvecklingen från Konjunkturinstitutet eller Industrins ekonomiska råd eller motsvarande att tillgå, är beskedet tydligt: De närmaste åren finns ingenting eller mycket lite att hämta för löntagarna.
Om bilden av tomma lador och inget utrymme för löneökningar biter sig fast har arbetsgivarna redan innan avtalsrörelsen startat skapat en stark förhandlingsposition.
Det var i förra veckan som Svenskt Näringsliv slog fast att det inte finns några, eller ytterligt få, kronor till löneökningar de kommande åren.
Organisationens vd, Carola Lemne, betonade problemen med svag produktivitetstillväxt och att löntagarna fått kraftiga reallöneökningar de senaste åren beroende på en utebliven inflation. De goda åren bör därför nu följas av ett antal magra år, var budskapet till löntagarna.
Att den förhoppningen saknar förankring hos motparten är föga överraskande. Utvecklingen i omvärlden pekar dessutom i en annan riktning.
Inspiration för att kräva höjda löner på svensk arbetsmarknad verkar hämtas från Tyskland den här gången. Under nära att decennium har de svenska arbetsgivarna framhållit den tyska lönebildningen som ett föredöme, i sanning värd att ta efter.
Förklaringen har varit enkel. Löneökningarna har varit ytterst begränsade och realt har tyska löntagare stått och stampat under ett decennium.
I år är läget annorlunda. Svenska arbetsgivare ser inte tyska löntagare och krav som förebilder, snarare tvärtom. För facken är situationen den omvända.
Kraven från tyska löntagare är i år avsevärt mer långtgående än tidigare och betydligt högre än svenska lönekrav, åtminstone i modern tid.
IG Metall har krävt 5,5 och 6 procents löneökningar för 2015 inom både verkstadsindustrin och stålindustrin. Hittills har arbetsgivarna erbjudit 2,2 procent, men det har avvisats.
Varningsstrejkerna pågår därför för fullt i flera delstater. Nästa förhandlingsomgång är i dag, fredag, och därefter i mitten av nästa vecka.
Ambitionen är att få fram en uppgörelse som löper från den 1 mars och ett år, men i kompromissens namn kan säkert avtalsperioden komma att förlängas. Det har hänt förr.
Oavsett vad som sker får de tyska löneuppgörelserna betydelse för den svenska lönedebatten och förhandlingarna som tar fart under slutet av 2015.
