Pussande par stämmer krog för diskriminering
Två kvinnor blev tillsagda att sluta pussas på en krog i Göteborg. Diskrimineringsombudsmannen (DO) stämmer krogägaren för diskriminering på grund av sexuell läggning.
DO gör bedömningen att ett heterosexuellt par inte hade blivit tillsagda i samma situation, därmed har paret utsatts för diskriminering på grund av sin sexuella läggning.
– Händelsen visar att det fortfarande finns attityder mot att samkönade par visar sin kärlek öppet, säger DO-juristen Anna Rosenmüller Nordlander som för parets talan i domstol.
Restaurangen avfärdar dock anklagelserna om diskriminering och hävdar att andra gäster hade klagat på parets uppträdande.
I en EU-undersökning från 2013 uppgav 36 procent av tillfrågade svenskar att de hade diskriminerats på grund av sin sexuella läggning under det senaste året.
Det var ett liknande mål i Stockholm, det så kallade kyssmålet, som drev på reformen av diskrimineringslagstiftningen i Sverige. Målet handlade om ett lesbiskt par som slängts ut från en krog i centrala Stockholm sedan de pussats. Högsta domstolen dömde ut 15 000 kronor i skadestånd i stället för 120 000 kronor, som dåvarande Jämo begärt.
Domen blev en väckarklocka i regeringskansliet som just då höll på att ta fram förslaget till den nya diskrimineringslagen som började gälla den 1 januari 2009. Med HD-domen som rättesnöre skulle alltså en stor del av kränkningarna värderas så lågt att det skulle bli meningslöst att gå till domstol. Därför slopades begreppet ”skadestånd” i nya lagen och ersattes av ett nytt begrepp – ”diskrimineringsersättning”.
Syftet var att priset för diskriminering skulle vara så högt att det inte skulle löna sig som affärsidé. Alltså: har man för låga belopp kan arbetsgivaren hellre ta kostnaden än att exempelvis anställa någon som man kanske inte vill anställa, någon som är gravid, mörkhyad eller homosexuell. Det finns en lång rad exempel där stora arbetsgivare fått sålla bort gravida eller äldre till priset av ett par månadslöner.
Men som Arbetet skrivit tidigare är ersättningsnivåerna i många mål som gäller arbetslivet fortfarande väldigt låga. I en del mål begärde DO tio gånger mer än vad domstolarna bedömde var en skälig nivå.