LO-rapport: Lönelyft kan ta Europa ur krisen

Med rejäla lönelyft för de anställda i exporterande industriländer som Sverige och Tyskland skapas större efterfrågan som kan ta Europa ur krisen.

Det säger Ingemar Lindberg, tidigare LO-utredare och en av författarna till en ny rapport om den svenska modellen. Han pekar på att reallönerna legat stilla i mer än ett decennium i Tyskland och han anser att Europas ekonomiska problem varit mycket mindre om lönerna i Tyskland varit 10-15 procent högre.

– Om de här stora löneökningarna går till låginkomsttagare blir effekten större eftersom pengarna då används till konsumtion. Om löneökningarna går till höginkomsttagare blir resultatet inte detsamma. De ökade inkomstskillnaderna har bidragit till den svaga efterfrågan och därmed till krisen, säger han.

Tidigare i dag presenterades den nya LO-rapporten, Modellen som klev ut genom ett fönster, som handlar om den svenska modellens framtid och globaliseringen. Rapporten är skriven av Claes-Mikael Jonsson på LO och Ingemar Lindberg.

Anders Weihe, förhandlingschef hos Teknikföretagen, var en av dem som kommenterade rapporten. Han säger:

– Om det var så enkelt som de säger så borde vi höja lönerna mycket mer. Sverige och Tyskland tillverkar inte konsumtionsvaror i första hand. Om vi skulle köpa mer konsumtionsvaror skulle det inte komma Grekland och Spanien till del.

Han var en av dem som kommenterade den nya LO-rappporten. Anders Weihe säger att det är en strukturkris – inte en efterfrågekris. Han säger att länder som Grekland och Frankrike inte genomfört de nödvändiga strukturreformerna.

Monika Arvidsson från tankesmedjan Tiden höll i presentationen av rapporten. Hon jämförde Asterix med den svenska modellen när hon målade upp bilden av Gallien som är helt ockuperat av romarriket med undantag för Asterix by.

Rapporten är en del av arbetet med att skapa en lönemodell, som ska ersättas Rhen-Meidner-modellen. Tanken är att det ska finnas ett förslag i slutet på våren och det ska kunna antas på LO:s kongressnästa år.

Rapporten beskriver den svenska modellens utveckling och berättar att det är en modell för ekonomiska politik och lönebildning. Modellen skapades i början på 1950-talet. Sedan dess har full sysselsättning omvandlats till massarbetslöshet, löneandelen sjunkit och inkomstskillnaderna ökat.

Rapportförfattarna resonerar om modellens utveckling och skissar på områden där den är användbar i framtiden. De lyfter fram partssamarbete, handelspolitik samt lönepolitik.

Idén är att fack och arbetsgivare ska samarbeta om näringspolitik för att stärka den svenska industrin. Författarna tänker sig att handelspolitiken ska utvecklas så att demokrati, anställdas rättigheter och arbetsmiljön skyddas.

När det gäller lönernas utveckling ger rapportförfattarna en bild där inkomstskillnaderna ökar, lönernas andel av BNP minskar och reallönerna inte hänger med produktivitetsökningen. Samtidigt växer vinsterna och pengarna samlas i stor utsträckning på hög i stället för att användas till investeringar.

Claes-Mikael Jonsson och Ingemar Lindberg tänker sig en löneledd tillväxt som vägen ur den ekonomiska krisen. Och det ska ske genom facken i länder med långsiktigt exportöverskott som Tyskland, Österrike, Holland och de skandinaviska länderna samverkar för att få upp lönerna och efterfrågan och därmed tillväxten och på så vis skapar en väg ur den ekonomiska krisen.

Teknikföretagens Anders Weihe tror också på en utveckling av parternas samarbete för att utveckla näringspolitiken. Däremot tycker han facken överdriver när de befarar att handelsavtal är ett hot mot demokratin. Det handlar bara om att ge berättigad egendomsskydd, enligt honom.

– Jag tror den svenska modellen med kollektivavtal kan överleva och att den är förenlig med internationell konkurrenskraft. Men det beror också på vad man lägger i modellen. Det fungerar inte med politiska övertoner och obalans mellan parterna, säger Anders Weihe.