Civilisterna laddar om

Johan Fogelström är fastighetsskötare och chef för ett av Hemvärnets insatskompanier. Nu står han på skjutbanan och lär Hemvärnets nyaste att skjuta med pistol.

– De är här för att de vill någonting. Jag kan hjälpa dem att komma vidare och bli bättre soldater, säger han.

42 män och kvinnor deltar i Hemvärnets introduktionskurs på Livgardet i Kungsängen, Stockholm. Nästa fyra­dagarskurs börjar i slutet av januari.

– Det ser ut att bli en riktig brakintroduktion. Många står i kö, berättar kurschefen, kapten Börje Astervall.

Ukrainakrisen, ubåtsjakten och skogsbranden utanför Sala har ökat intresset för Hemvärnet. Antalet intresseanmälningar har fördubblats i år jämfört med 2013.

– Det här är väldigt annorlunda mot vardagen, raka motsatsen till att sitta på kontoret mellan nio och fem, tycker Berndt Gardell, till vardags ekonom och analytiker på Inquiry Financial.

En bit bort sitter Edina Carlson, butikssäljare på Twilfit, och försöker bli vän med sin AK 4. Efter två kursdagar har hon ingen koll på vad kurskamraterna runt omkring gör i det civila. Ämnet har inte kommit upp.

– Vi har bara pratat om vad vi har gjort i det militära förut. När vi tar på oss uniformen blir alla likställda, resonerar hon.

På skjutbanan instruerar Johan Fogelström en brokig skara. En överläkare, ett par ingenjörer, en undersköterska, en journalist och en ställningsbyggare lär sig att skjuta stående, liggande och knästående.

Det är som på värnpliktstiden. Här möts människor ur alla yrken och samhällsklasser. Den minsta gemensamma nämnaren är att de gillar militärlivet. Och så pratar många om att de vill göra en insats för Sverige.

– Det är roligt, men jag hade inte hållit på med det här om jag inte hade haft samhällsengagemang. Det är en bra kombination, tycker Johan Fogelström.

Samhällsengagemanget fick han utlopp för i somras. Då var han med och släckte skogsbranden utanför Sala i sex dagar.

– Man är beredd att hjälpa till, oavsett om det är en skogsbrand eller någon annan uppgift som ska lösas med förbandet, säger han.

Runt millennieskiftet tjänstgjorde han i Kosovo två gånger. Han har varit anställd i Försvarsmakten i olika omgångar i sammanlagt fyra år. I det civila har han varit väktare på Securitas. Sedan 2009 är han fastighetsskötare på Stockholms Kooperativa Bostadsförening (SKB) och medlem i Fastighets.

– I det militära ställs man inför utmaningar som man måste klara av på egen hand. Det har gjort mig till en ganska självsäker person. Jag har blivit van vid att prata med folk och inför stora grupper. Det har jag glädje av i yrkeslivet.

Han drar en parallell till jobbet som fastighetsskötare.

– Jag jobbar självständigt. Det gäller att lösa uppgiften. Frihet under ansvar.

Johan Fogelström ska vara med på övningar 13 dagar om året. Därutöver går han in som instruktör då och då. Han räknar med att uppgiften som kompanichef kräver mellan 800 och 1 000 timmar av administration varje år.

Han är gift och har två barn, åtta och tio år. För att få livet att gå ihop krävs två saker: en förstående arbetsgivare och en förstående familj. Och en gnutta idealitet.

– Jag får ett arvode varje månad som kompanichef och utbildningspremie som instruktör, men uppgiften som kompanichef kräver en hel del ideella timmar.

Soldaternas dagpenning är 72 kronor om dagen. Därutöver kan de som mest få 840 kronor i ersättning för förlorad arbetsförtjänst, om de är schemalagda på jobbet under en helgkurs.

Det är inte pengarna som får folk att söka sig till hemvärnet.

– Jag vill göra något påtagligt för Sverige, säger Johan Kylander, som till vardags jobbar med reklam och marknadsföring.