Kaptenen längtar efter is

Mycket folk och rejäl is gör jobbet roligare. Mikael Stein, befälhavare på Waxholmsbåten Sandhamn i Stockholm, gillar när det blir lite kaos på jobbet.

Snön piskar mot de enorma framrutorna och dimman breder ut sig över det grå vattnet mellan skärgårdsöarna.

– Sikten är ändå okej. Ibland ser man ingenting på grund av dimma, mörker och snöyra. Då är man glad att man har den här, säger Mikael Stein och nickar mot en skärm i taket.

– Det är radarn, min livlina.

Mikael Stein är ordinarie befälhavare på fartyget Sandhamn som trafikerar Stockholms skärgård året runt. Det är måndag förmiddag och bara ett fåtal passagerare på färjan, som kan ta 500 personer.

– Så här års är det ganska lugnt förutom på storhelgerna. Vi har några pendlare och kör varor till affärerna som har öppet året runt, säger Mikael Stein.

Han längtar tills isen lägger sig. Då blir passagerarna fler eftersom de inte kan ta sina egna båtar, och färjan gör större nytta.

Mikael Stein började sälja biljetter på en skärgårdsbåt för 36 år sedan. Några år jobbade han på däck som matros, sedan utbildade han sig till sjökapten.

– Jag har nog alltid haft det i mig. Jag satt i mammas knä och fiskade hummer när jag fortfarande bar blöjor. Sedan fritidsseglade jag, säger han och tillägger att sjölivet är mer en livsstil än ett vanligt jobb.

Besättningen består av tre personer förutom han själv: två matroser på däck och ett kafébiträde. De lever tillsammans i en vecka och bor på båten. Sedan är de lediga en vecka.

– Vi blir som en familj, säger Mika­el Stein när vi når slutdestinationen Husarö längst ut i mellersta skärgården.

Besättningen tar rast och när vi lägger ut igen börjar det skymma. Trots stormar, is och beckmörker är Mikael Stein aldrig rädd på jobbet.

– Man vänjer sig. Men pulsen stiger om man får tekniska problem. När man kommer med 700 ton ”järnskrot” mot en brygga hård som ett berg, vill det till att tekniken fungerar, säger han och blickar ut i mörkret.

Även inne i styrhytten är det mörkt förutom det svaga ljuset från radarskärmen, GPS-skärmen och instrumentpanelen. Det är tyst och stilla.

Ett blinkande ljus i land signalerar att någon vill stiga ombord. Mikael Stein tänder strålkastarna när vi närmar oss och bryggan badar plötsligt i ljus.

När vi är tillbaka vid Boda Brygga på fastlandet har tio timmar gått sedan besättningen började jobba. Då återstår en tur tillbaka till Husarö. Där ska de ligga för natten, innan det är dags att köra morgonens pendlare in till stan.

Mikael Steins arbetsdag

6:30 Vaknar och börjar arbetsdagen. Kollar att besättningen är på plats. Startar datorer, kopplar upp och drar igång olika fartygssystem. Kollar dagens förväntade väder.

7:30 Avgång från Strömkajen i Stockholm. Styr, angör bryggor och lyssnar på P1 på radio.

10:15 Boda Brygga på Värmdö. Några passagerare byter båt, andra stiger på. Flera bryggor angörs för att lämna gods och tidningar.

12:45 Ankommer Husarö. Lunch, raggmunk och bacon på båten.

13:15 Tid till tekniskt underhåll och genomgång av säkerhetssystem. Svarar på mejl, går igenom papper.

14:15 Rast. Vila och bokläsning i hytten.

15:15 Lägger ut från Husarö och styr tillbaka mot Boda.

17:25 Boda brygga igen. Snabb kvällsmat innan ett fåtal pendlare stiger ombord och båten vänder tillbaka.

19:45 Lägger till för natten vid Husarö. Kopplar ner systemen. Går igenom papper.

20:45 Arbetsdagen över. Besättningen tittar på tv och umgås innan de går till sina hytter och lägger sig.