Kommunal: ”Vi ställer inte upp längre”

Kommunal revolterar mot ramverket för lönebildningen som gör att undersköterskornas löner aldrig kan komma ikapp industriarbetarnas.
– Det här systemet håller inte längre, säger Lenita Granlund, Kommunals avtalssekreterare.

Men parterna i industrin vill behålla systemet – det hindrar inte att prioriterade kvinnogrupper får mer än industrins anställda.

Kvinnors löner är ungefär 15 procent lägre än mäns, en skillnad som har varit ganska stabil i många år. I någon mån beror den på att kvinnor får lägre lön än män för samma arbete. Men den viktigaste förklaringen är att lönerna i kvinnodominerade branscher är lägre än i mansdominerade branscher. Att vårda sjuka värderas helt enkelt lägre än att bygga bilar.

Den här så kallade värdediskrimineringen är djupt orättvis, anser Kommunal, Sveriges största fackförbund för kvinnor. Men att få bort den genom att ge kvinnoyrkena större löneökningar i avtalsrörelserna är näst intill omöjligt.

Det beror på sättet att förhandla löner i Sverige. Först gör arbetsgivare och fack inom industrin upp om en viss löneökningstakt. Sedan väntas alla andra acceptera samma procentuella löneökning, som alltså fungerar som norm.

Om normen följs strikt kan kvinnorna i den offentliga sektorn aldrig få högre löneökningar än männen i industrin. Därmed kommer de aldrig ikapp. Orimligt, anser Kommunal, som den gångna hösten har krävt att parterna inom industrin ger besked om hur löneskillnaderna mellan män och kvinnor ska rättas till.

– I annat fall kan vi inte ställa upp på det här systemet längre, säger Kommunals avtalssekreterare Lenita Granlund.

Men fack och arbetsgivare i industrin slår vakt om industrins normerande roll. De pekar på hur lönerna på 1970- och 1980-talen tilläts öka utan hänsyn till den svenska industrins konkurrenskraft.

– Det gick dåligt. Och får vi oordning i lönebildningen igen blir kvinnorna de största förlorarna, säger Veli-Pekka Säikkälä, avtalssekreterare i IF Metall.

– I länder där den offentliga sektorn har varit löneledande, som Grekland, har det fått tråkiga effekter, säger Teknikföretagens förhandlingschef Anders Weihe.

Enligt Anders Weihe går det inte att slå fast att värdediskriminering alls finns. Inom ett företag kan man jämföra mäns och kvinnors löner för likartade arbeten. Men jämför man hela branscher, eller privat sektor med offentlig, landar man alltid i en subjektiv värdering av olika arbetsuppgifter, anser han.

– Jag tycker visst att det går, invänder Lenita Granlund, och ger ett exempel.

– Jobb som undersköterska kräver tre års gymnasieutbildning och ibland specialistutbildning. Jobb som verkstadsarbetare eller bilmekaniker kräver också treårig gymnasieutbildning. Svårighetsgraden i de båda arbetena är jämförbar. Ändå tjänar undersköterskan i genomsnitt 3 000 mindre i månaden.

Svårare är det inte, anser Lenita Granlund. Hon tar stöd i statistik som visar att ju fler kvinnor det finns inom ett avtalsområde, desto lägre är lönen (se diagram på sidan 9).

– Det gäller vare sig du ser på privat sektor eller offentlig, och vare sig du ser på arbetare eller tjänste­män. Den systematiken visar att värdediskriminering finns.

Veli-Pekka Säikkälä godtar beskrivningen att det finns kvinnodominerade yrken som betalas lägre trots lika höga krav. Men de fackförbund som säger att de har sådana områden måste peka ut dem för oss, anser han. Industrins anställda skulle inte acceptera att deras avtal blir ett golv för alla andra.

– Alla kvinnor kan inte vara felavlönade, säger Veli-Pekka Säikkälä. Deras fackförbund måste prioritera. Inför avtalsrörelsen 2013 kunde en kassörska tjäna 22 000 kronor i månaden efter tre år på Ica, lika mycket som en utbildad bilmekaniker med tre års erfarenhet.

Just lönerna i handeln använder Anders Weihe som prov på att lönerelationerna mellan branscher faktiskt förändras, industrinormen till trots.

– Det har skett en kraftig utjämning av löneskillnaden mellan handelsanställdas och industrianställdas löner. I en del fall har skillnaden upphört. Man kan diskutera om det är rimligt utifrån arbetets svårighetsgrad. Det är i alla fall avvikande i förhållande till övriga Europa.

Fack och arbetsgivare inom industrin har svarat på Kommunals kritik med att bjuda in till diskussion. De ska träffa Kommunal i början av året.

– Vi vill beskriva hur vår verklighet ser ut, säger Lenita Granlund. Och nå konsensus så gott det går.

Lenita Granlund anser att hög kvalitet i välfärden är ett intresse för alla parter. Då är undersköterskorna en prioriterad grupp. Nu hotas kvaliteten av en växande brist på undersköterskor.

– I det läget måste man se på villkoren. Det här systemet håller inte längre.

LÄS OCKSÅ

• Männen drar ifrån – ju större andel kvinnor, desto lägre löner

• ”Är vi så mycket mindre värda?” – lönejämförelse mellan undersköterskor och arbetare på Volvo i Umeå 

• Restauranganställda: Lönerna glider sakta neråt